Rönnbären har fått vingar
Jag löper i regnet, ensam men inte utan sällskap. Björktrastarna är här.
De har något tonårsaktigt över sig. Gängbildningar. Målbrottsröster. Snabba uppbrott och invasionsliknande tillslag i nya rönnar. Landskapet i oktober skulle vara tomt utan dem.
Rönnen har väntat på den här stunden. En flock björktrastar försvinner in i dess lövkostym – en hyperaktiv fågel i var och en av de många ärmarna. Trädet står där och viftar med grenarna, som om det vore kittligt. Sen lyfter flocken plötsligt. Rönnen kommer till ro, lättad. Den har fått som den vill, rönnbären har fått vingar.
På den sjätte kilometern börjar stegen kännas tunga. Då flyger en flock trastar samma väg som jag, tätt över marken. För ett ögonblick springer jag bland dem, viktlös.
Mats Ottossons blogg
Välkommen! Jag heter Mats Ottosson och är frilansskribent. Ibland vänsterprasslar jag med akvarellblocket. Jag älskar kartor och drömmer vandringar, trivs i skogen och längtar till fjällen, kan bli nördigt besatt av arter men är allra mest intresserad av hur allt hänger ihop. Det landskap jag tycker mest om är det svårorienterade och underbara gränslandet mellan natur och kultur. Det här är min vrå – en lugn plats där jag kan dra mig tillbaka och fundera över mina naturbehov. Uppsåtet är att samla intryck från strövtåg i natur, vetenskap och litteratur och prova de tankar de väcker. Jag är själv lite nyfiken på vart det hela ska leda.