En sista vinterbild
Nä, jag är inte bitter. Jag har tjatat om min längtan efter snö förgäves denna vinter. Nu lägger jag det bakom mig och vänder näsan rätt in i vårvinden.
Hur skulle man kunna göra något annat, nu när sånglärkorna bevattnar fälten med sitt porlande tonflöde. Säg den som inte smälter?
Denna midvinterfrusna akvarell är en sista hälsning till vintern 2011–2012. I morse klockan fjorton minuter över sex inföll vårdagjämningen. Nu är nya tider.
Mats Ottossons blogg
Välkommen! Jag heter Mats Ottosson och är frilansskribent. Ibland vänsterprasslar jag med akvarellblocket. Jag älskar kartor och drömmer vandringar, trivs i skogen och längtar till fjällen, kan bli nördigt besatt av arter men är allra mest intresserad av hur allt hänger ihop. Det landskap jag tycker mest om är det svårorienterade och underbara gränslandet mellan natur och kultur. Det här är min vrå – en lugn plats där jag kan dra mig tillbaka och fundera över mina naturbehov. Uppsåtet är att samla intryck från strövtåg i natur, vetenskap och litteratur och prova de tankar de väcker. Jag är själv lite nyfiken på vart det hela ska leda.