Det är humlans år – även 2013

Jag vet inte hur det ser ut i den kinesiska tideräkningen, men i den svenska naturnissevärlden har det varit humlans år. Och det fortsätter även 2013, tycks det.

När Bonnier Fakta under bok- och biblioteksmässan i september bjöd sina författare och fotografer på finmiddag på Göteborgs konstmuseum (stiligt värre!) var det pin tjockt med matbokskreatörer runt borden. Som vanligt. Men det fanns glädjande nog även en mer otippad upphovsman bland gästerna: Björn Cederberg från Artdatabanken, som i somras kom ut med Humlor i Sverige – 40 arter att älska och förundras över. Björn har skrivit texterna och Bo Mossberg har gjort illustrationerna.

Jag tror att äran för att det alls blev en bok tillkommer Mossberg, som har ett stort goodwillkapital hos förlaget efter hans fantastiska arbete med Den nordiska floran. Jag gissar att han helt enkelt tjatat enträget, och till slut fick göra en humlebok.

Vad bra det blev! Och vad roligt det är att boken har sålt över alla förväntningar (ju fler påminnelserna blir om att fina naturböcker fortfarande har en bred publik, desto roligare för oss alla). Och vad roligt att just Björn Cederberg fick skriva texterna. Mossbergs charmiga humleteckningar i all ära, för mig har texterna varit den riktigt stora behållningen i boken. De lever, och förmedlar inte bara författarens gedigna kunskaper utan även hans mångåriga fascination. Boken är precis som undertiteln säger en lustfylld kärleksförklaring till humlorna. Den är som gjord för sträckläsning i en hängmatta en julidag marinerad av humlesurr, men för all del, den funkar även en mörk höstkväll i en läsfåtölj.

Däremot är Humlor i Sverige inte en artbestämningsbok. Man tycker att … fyrtio arter, det kan väl inte vara så märkvärdigt att skilja den ena från den andra. Men de är variabla och luriga och det kommer att behövas fler böcker som är mer inriktade just på artbestämning.

En sådan bok kommer redan nästa år, viskar ryktet. Bo Söderström (som gjort den fina fälthandboken Svenska fjärilar) har under ett par år fotograferat landets alla humlearter, och nu blir det bok av projektet. ”Fullt fokus på artbestämning med många foton på varje art”, blir det enligt författaren.

Det är bra det. Jag är redan såld på humlorna, nu vill jag på allvar veta vilka jag har runtomkring mig.

Redan i somras gav Söderström ut en humleplansch med foton på alla Sveriges arter. Jag har sprungit mellan isopblommorna, Cederberg/Mossbergs bok och Södeströms plansch. Det har varit både inspirerande, transpirerande och frustrerande. Stenhumla och hushumla, går väl an; trädgårdshumla och åkerhumla också. Men det blir snart värre.

Men jag tänker inte ge mig. Det är humlans år nästa år också. Jag längtar redan efter våren, efter nymornade humledrottningar och doften av nytryckt humlebok.