Skål!

Somliga samlar på porslin från Rörstrand, på Kockumskärl eller på Hydman-Vallienskålar. Jag tror bestämt jag ska börja samla på skålsvampar.
Där vitsipporna blommade som mest nere i Hjälmarens strandskogar för några veckor sedan snubblade jag över denna formfulländade lilla skål, lagom stor för att jag skulle kunna trä den på lillfingret som en fingerborg.
Själva fyndplatsen var en ledtråd till arten. Det är en sippskål, har jag fått bekräftat på Mycelets vänner (å, dessa underbara facebookgrupper där allt får sitt svar!). Namnet har inget att göra med att den ser inbjudande ut att sippa ur, utan på att den växer bland vitsippor och livnär sig på att tjuvkoppla in sig på sippornas jordstammar och tanka näring därifrån.
Ständigt dessa kinesiska askar, den ena inuti den andra. Svampen som lever på sippan. Sippan som skördar solljus och som får sina fröer spridda av myror. Och så jag, som får ett slags näring av både sippa och skål. Allt förgrenar sig i det oändliga.
I min hittills mycket begränsade samling ingår än så länge varken arterna tulpanskål, citronskål eller dyngskål, men vänta bara. Däremot har jag åtskilliga gånger träffat på den lilla brandgula älglegeskålen. Den dyker upp i skogen tidigt, tidigt om våren, just när snön försvunnit. Den älskar ammoniak och hittas bara där älgar kissat.
Skål!