Gärdsmygsomelett, någon?

Publicerat den: 5 maj 2015
gardsmyg

Det är ingen slump att vi äter just hönsägg till frukost och inte exempelvis gärdsmygsägg.
Och då syftar jag inte på storleken, även om det förstås inte gagnar de gärdsmygsrelaterade frukostvanornas sak att arten är landets näst minsta och att äggen endast väger 1,3 gram styck. (Det går alltså femtio stycken på ett enda rejält hönsägg).
Nej, det handlar om smaken.
Zoologen Hugh B Cott gjorde kanske sina största insatser för världen som kamouflage-lärare i brittiska armén under andra världskriget, en följd av hans studier av olika djurarters färg och teckning. Här handlar det dock om ett sidospår i hans vetenskapliga gärning. Allt började i Beni Suef i Egypten där han var stationerad i oktober 1941. Vid sidan av sina militära plikter levererade han fågelskinn till museisamlingar och lade i samband med det märke till att getingar som kom för att kalasa på fågelresterna visade ett betydande intresse för duvkött, medan de skydde kungsfiskarkött. Det blev början på Hugh B Cotts systematiska studier av smaken på fågelkött och fågelägg.
Efter kriget satte han exempelvis samman en ägg-panel i Cambridge som under åren 1946–1951 avsmakade ägg från olika fågelarter. Av varje prov gjordes en äggröra som värmdes under vetenskapliga former över ett ångbad utan att fett eller salt tillsattes. I blindtester klassade panelmedlemmarna smaken i en skala från idealbetyget 10,0 till oätliga 2,0. I en första studie av 81 fågelarter hamnade hönsägget överst (betyg 8,8). Klart godkända var också kalkon (7,2), trut (7,0) och kråka (6,6) medan bottenplatsen kneps av gärdsmyg på rekordäckliga 2,0.
En övergripande iakttagelse var att stora fåglars ägg smakar bättre än små fåglars ägg. Gråsparven var i den bemärkelsen en avvikare på finfina 7,1. Slutsats: Ska man överraska middagsgästerna med en småfågelsomelett ska det vara gråsparv, inte gärdsmyg.
Men det ska man förstås inte. De ska avnjutas levande, allihop. Gråsparvens hemtrevliga tjatter gärna från ett cafébord i solen. Gärdsmygens ljuvligt energiska sångkaskader avlyssnar du i en skog nära dig, den sjunger där just nu och låter såhär.
Där blir det toppbetyg varje gång.

PS. Efter den inledande studien av 81 fågelarter gick Hugh B Cott och hans äggpanel vidare i sina ansträngningar för att föra vetenskapen framåt. 1954 publicerade han den 129-sidiga uppsatsen The palatability of the eggs of birds: mainly based upon observations of an Egg Panel där provsmakning av hela 212 fågelarters ägg redovisades. Där hade Hugh B Cott faktiskt lyckats skramla fram ett ännu äckligare ägg än gärdsmygens: svartmesens.
Det är inte utan att man tycker lite synd om äggpanelen.

blog comments powered by Disqus