Mannen som kunde tala med grodor

När mina vänner hade gått och lagt sig i vandrarhemmet på Örskär i norra Roslagen återstod inget annat än att gå ut och prata med gölgrodorna.
Det gick över förväntan.
Jag trodde ärligt talat inte ens att jag skulle få se dem. Jag var i och för sig på precis rätt plats: det är här och nästan ingen annanstans i landet man kan stöta på denna udda grodart. Men slutet av juni ska egentligen vara i senaste laget för artens lek, så jag gissade att de tystnat för säsongen.
Men se, där stack ett litet huvud upp ur vattnet i ett hällkar nära Örskärs fyr. Och där hördes det märkliga lätet som i en bok jag har beskrivs som ett typiskt kväkande ”quack” – vilket väl får anses vara en beskrivning som lämnar lite övrigt att önska. Så låter ankor i serietidningar.
Då håller jag mer på utdraget rapande som jag läste någon annanstans. Eller på min kompis Dave som vid avlyssning av nedanstående filmsnutt ansåg att det låter på pricken som brorsan Caseys snarkningar.
Nåväl, när man nu plötsligt hamnar mitt i ett samtal mellan knorrande gölgrodor, är det väl klart att man tar chansen att delta.
Följande ordväxling utspann sig: