Turist nr 1/2018
Text: Åsa Ottosson
Foto: Sara MacKey
Favorit i repris (Återbruksgallerian ReTuna)
– Hej, kan du hjälpa mig med en dragkedja?
Jenny Haraldsson sticker ut näsan genom draperiet i provhytten och spanar ut över butiken där människor, möbler, resväskor och böcker samsas med kläder och husgeråd, allt mycket smakfullt exponerat och färgmatchat.
En annan kund svarar på Jennys anrop och hjälper henne att stänga den prickiga gröna klänningen i ryggen.
– Detta var ett riktigt ålaskinn! säger Jenny och skrattar stort när hon svänger runt för att visa upp sig för sin mor som kikar ut från grannhytten. Fjädrarna yr från den knallgröna svandunsboan.
Vi befinner oss i Stadsmissionens butik på köpcentrumet ReTuna i utkanten av Eskilstuna för att kolla in Sveriges enda galleria för second hand-varor. Som gammal retrofantast kan man inte annat än häpna; i den rymliga specialdesignade byggnaden ryms ett tiotal butiker; elektronik-, möbel-, blomster-, barn- och sportbutik med mera. Alla affärer ligger samlade på två våningar kring ett slags innetorg, en ljus hall med högt i tak.
I de bakre environgerna, på gatuplanet, ligger Returen. Där kan allmänheten lämna in prylar, kläder och annat som de vill bli av med. Här tackas inte nej till något. Sedan jobbar en personalstyrka med att sortera och göra ett urval av grejer som ska få nytt liv när de säljs i butikerna. Det är ordning och reda i de rymliga öppna lokalerna. Längre in i byggnaden ligger butikernas lite stökigare lagerdepåer. Det är där som sorteringspersonalen lämnar sådant som den tror sig veta att butiksägarna vill ha. En hel del grejer går dessutom till eleverna på Recycle Design-utbildningen (i Eskilstuna folkhögskolas regi) som också finns här. Prylar och pinaler som blir över går till externa samarbetspartners eller till soptippen.
Det mesta förädlas, lagas eller snyggas till innan det placeras ut på butikshyllorna. ReModas innehavare renoverar och målar om möbler och inredningsprylar, på re:Compute IT fixas och lagas datorer och hemelektronik, i sportbutiken ReBuyke lagas och säljs cyklar, i blomsteraffären EcoFlor stajlas begagnade ytterkrukor, och så vidare. På ReTuna gör man helt enkelt guld av sopor.
De som går in genom huvudentrén kommer i första hand hit för att shoppa billigt och miljövänligt. Alla vi pratar med när vi strosar omkring tycker att detta är en suverän idé och visar glatt upp sina fynd. Som Jenny med svandunsboan och hennes mamma Eva Eriksson från Strängnäs. De har fått hjälp av stilsäkra Charlotta Pantzar som dagen till ära – ReTuna firar tvåårsjubileum – stajlar kunder i olika åldrar och av olika nationaliteter häpnadsväckande raskt, snyggt och färgstarkt.
– Men mamma! utropar Jenny uppskattande när Eva skrider ut ur provhytten iklädd i sjuttiotalskläder; knalligt gröna byxor och orange mönstrad blus.
Stylist-Charlotta går iväg för att hämta passande skor. Eva och Jenny får broderade högklackade boots med broderier på respektive ett par pumps. Mor och dotter ser ut som party.
För mamma Eva är det ReTuna-debut, Jenny har tagit med henne hit.
– Det händer i och för sig att jag handlar second hand, säger Eva. Men mest gardiner och porslin. Det är roligt med det gamla stuket.
Hon är överraskad över att ReTuna är så stort och är säker på att hon kommer att komma tillbaka – och på att hon vill visa detta för andra hon känner.
– Det här är ett ställe man gärna vill ta med sina gäster till, säger hon.
– Att det är bra för miljön är det viktigaste för mig, säger Jenny. Vi får inte slösa med resurserna. Det tänker jag mycket på.
ReTuna är unikt i Sverige och det verkar faktiskt vara unikt i världen också. Mängden internationella studiebesök tyder på det. Japaner, tyskar, amerikaner, colombianer, fransmän, australiensare med flera har redan varit här. Denna dag är centrumledaren Anna Bergström i full färd med att guida ett taiwanesiskt tv-team runt bakom kulisserna när vi ansluter. Men hon gillar att ha svenska studiebesök också.
– Snart har nog alla kommuner och hela avfalls-Sverige har varit här, säger hon. Alla vill ju detta! Mölndal och Linköping står närmast på tur, verkar det som.
Anna berättar att idén om en återbruksgalleria kom från en privatperson 2007. Han lyckades intressera vad som visade sig vara rätt personer på kommunen för idén, som stöttes och blöttes tills det 2012 fattades beslut i kommunfullmäktige om att bygga. Butiksinnehavarna är egenföretagare, men ReTuna ägs och drivs av det kommunägda bolaget Eskilstuna Energi&Miljö.
– Jag brukar säga att vi har världens modigaste politiker i Eskilstuna, säger Anna Bergström. De älskar när jag säger det. Och så att Eskilstunaborna är lite extra miljösmarta.
Gallerian öppnade 2015. Anna Bergström arbetade som chef för ett köpcentrum innan hon började här också, så det där med sälj kan hon. Men då handlade det bara om yta. Här ser uppgiften delvis lite annorlunda ut.
– Vårt uppdrag är att rädda jorden! Det gör vi till vår business.
Anna har ingen miljöbakgrund själv, men hon älskar bra grejer och älskar att sälja. Därför tog hon jobbet. Hon försöker så gott hon kan leva som hon lär, för dagen iklädd jeans och kavaj från second handbutik till exempel.
Att det finns människor som fortfarande tycker att det känns konstigt och kanske lite läskigt att köpa begagnade grejer är hon medveten om. Hon brukar ge rådet att börja med att köpa saker med hård yta; husgeråd till exempel, som enkelt går att tvätta, sprita eller köra i diskmaskin. Då kan man känna sig säker på att de blir helt rena. Sedan kan man gå vidare till kläder för att så småningom kanske våga köpa stoppade möbler.
En utmaning är att få folk att köpa presenter; att ge bort second hand-prylar är det många som har svårt för, hur fina de än är.
– Kanske kan man köra julshopping med grötfrukost för att locka mer folk? Julmarknad har vi redan.
Anna Bergström är extremt stolt över hur långt ReTuna har kommit på två år, säger hon, men hon vill ha fler butiker och verksamheter. Hon drömmer om en förpackningsfri matbutik, kanske en ekosalong.
Ett av nytillskotten på ReTuna är Ecoflor, som säljer miljövänligt odlade krukväxter med tillbehör. Där står Maria Larsson bakom disken och stajlar om begagnade ytterkrukor. Här finns krukor dekorerade med vass, läder, små, små leksaker med mera. Det känns som om vi kommit in i hennes ateljé.
Maria driver Ecoflor tillsammans med sin syster som har blomsteraffär inne i Eskilstuna. Målet har alltid varit att ha en helt miljövänlig butik. När de fick en lokal på ReTuna tvekade de inte. Här är tillgången på grundmaterial från sorteringen bakom kulisserna oändlig. Maria gör framför allt om ytterkrukor av alla slag, också de som är trasiga och fula kan bli roliga och vackra. De stajlade krukorna står sedan i långa rader på hyllorna i butiken, med och utan växter i. Och som de säljer!
– Jag packar upp två nya lådor varje dag, säger hon.
Maria skyltar om en gång i veckan. Läckert färgsorterat såklart.
– Det får inte kännas som loppis! säger Maria Larsson och fortsätter med det hon har för händer.
Det har blivit dags att vila benen och låta gommen få sitt. Vi äter och fikar ekologiskt och klimatsmart på snygga Café Returama. Här sitter också Ann Wiklund, en trogen besökare som dessutom råkar vara gift med Eskilstuna kommuns miljöstrateg. Om paret Wiklund har gäster blir det gärna en utflykt till ReTuna. Som förra helgen: Gänget fyndade en hel del; två skrivmaskiner, en såg, barnbarnspresenter, barnstolar, förstärkare med mera. Ann, som säger sig vara bokmal, köpte gamla flickböcker.
– Man har ju egentligen allt man behöver i min ålder och vårt hus är litet så man kan inte trycka in hur mycket som helst, säger hon. Men jag handlar kläder i perioder, och så händer det ju att jag råkar förälska mig i något. Jag kan falla för pressglasskålar!
Ann Wiklund gillar också att ögonshoppa second hand.
– Det blir en sorts tidsresa. En sån där hade min farmor! Det är kul bara det.
Ungefär här slutar jag jobba och strosar omkring en stund bland butikerna på andra våningen. Slinker in på elektronikaffären och fyndar raskt tre fina transistorapparater av mindre modell, innan jag avlägger en sista visit hos Stadsmissionen på bottenplanet. Jag bläddrar lite planlöst i en back med LP-skivor, men Jordsmak med Gösta Linderholm, Hallelujah med Vikingarna, Povel på Maxim och de andra vinylplattorna får stå till någon annan. Plockar en snygg sjal och ett par stretchjeans ur tiokronors-lådan och njuter av känslan att kunna fynda med gott samvete.