Alla räknas under ett myllrande dygn

744 olika djur, växter och svampar – däribland en och annan sensation. Det blev resultatet när ett gäng artexperter släpptes lös på ett småbruk i Östergötland.
Följ med på bioblitz – en tjugofyratimmars brakfest i biologisk mångfald.

Svampexperten Kjell Hedberg kliver in genom dörren till högkvarteret och man ser direkt, på hållning och uppsyn, att här kommer en man som har för avsikt att slå församlingen med häpnad.
– Hör upp. Vi har just hittat någonting jättesällsynt.
Vi befinner oss vid det här laget tre-fyra timmar in i bioblitzens första dag och ett visst lugn har börjat lägra sig över tillställningen. En och annan artexpert är kvar ute i det stilla regnet, men många har återvänt till samlingslokalen för kaffe och blåbärsmuffins och lite småprat om sina första fynd. Håkan Andersson, expert på insekter i allmänhet och dyngbaggar i synnerhet, ska just säga “blåklocksbi” när Kjell Hedberg gör entré och släpper bomben.
– Trollhand!
Nyheten kungörs på ett sätt som får även icke-mykologer att resa sig ur sina stolar. En hel liten delegation avtågar med Hedberg i täten och stannar vid den gärdsgård där denna svamp – som annars föredrar träd i fuktiga miljöer – av outgrundlig anledning valt att växa.
– Eftersom trollhand kan vara på väg att försvinna från landet är det här ett jätteviktigt fynd, ska du veta, säger Hedberg till markägaren Ulrika Krynitz.

Ulrika och hennes make Håkan Strotz driver sedan 22 år den lilla östgötska gård vars sammanlagt 40 hektar skog och betesmarker är föremål för bioblitzen. Lantmätarna känner stället som Sjögetorp 1:11. För andra är det mer känt som Urnatur. Här har Ulrika och Håkan valt en annan väg än de flesta markägare: istället för skörda skogarna och plantera igen hagarna vårdar de landskapets trivselvärden och erbjuder privatpersoner och företagsgrupper exklusiv-enkelt boende och leverne i skogskojor och trädhus. Och detta gör de inte bara av ideologiska skäl – det är dessutom mer lönsamt.
Det var just detta vägval som fick biologen Rebecka Le Moine från Skogsgruppen i Östergötland att ta initiativet till en bioblitz.
– Jag upptäckte Urnatur i samband med en studiecirkel om hyggesfritt skogsbruk och blev väldigt inspirerad. Här finns ett exempel på att man kan tjäna mer pengar på att låta skogen stå kvar än på att hugga ner den. Att göra en totalinventering här är ett sätt att uppmärksamma att man kan använda naturen och samtidigt gynna den, säger Rebecka.

Att det hittas exklusiviteter á la trollhand, reliktbock och sälgskimmerfjäril på området kryddar förstås tillställningen, men huvudsyftet med en bioblitz är inte att göra spektakulära fynd. Målet är den totala artlistan och dess underförstådda budskap: att det inte bara är Ulrika och Håkan som bor och verkar på Sjögetorp 1:11 utan även ett myllrande kollektiv av andra organismer. Alla arter väger därför lika tungt. När limnologen Peter Gustafsson skrider omkring med vadarstövlar och vattenkikare utanför Visjöns strand är det lika viktigt att han antecknar vass och gul näckros som att han sensationellt nog hittar stora mängder av den rödlistade undervattensväxten klotgräs. Av samma skäl noterar dagfjärilsforskaren Karl-Olof Bergman den vanliga luktgräsfjärilen med samma nit som han antecknar den hotade ängsnätfjärilen.
Allt eftersom timmarna går kommer den ene efter den andre och avrapporterar till Rebecka Le Moine som agerar protokollförare. Hon registrerar fynden på Artportalen och kan när hon vill ta fram aktuellt saldo. Hundrastrecket passeras snart, tvåhundrastrecket likaså. Enbart lavexperten Mikael Hagström har skrapat ihop mer än hundra arter, och då har han ändå än så länge bara hållit sig runt själva gårdsbyggnaderna. På tio meter stenmur har han hittat 36 arter, på en enda grov ask mer än tjugo.
– Och då struntade jag ändå av praktiska skäl i att undersöka grenverket.

Och det blir afton den första dagen och artexperterna beger sig ut på nattpasset. Fjärilslampan som belyser ett lakan som hängts upp på en uthusgavel lockar inte bara till sig flygfän – även artexperter av allsköns slag samlas kring ljuskäglan som kring en lägereld. De pyttesmå gurkfärgade myggorna som prickar lakanet i tusental får förbli obestämda, antalet myggarter i landet är fler än 2 000 och ingen myggexpert finns att tillgå på bioblitzen. Bättre går det med de nattfjärilar – främst nattflyn och mätare – som dras till lakanet. Somligt fotograferas för att identifieras i lugn och ro i högkvarteret i morgon, andra får namn direkt. Ockragul sikelvinge. Plommonmätare. Purpurmetallfly.
Samma sak med getingarna. Håkan Andersson greppar dem med pincett och tar en grundlig titt i ansiktet på dem. Takgeting och tyskgeting.
Knisp, låter det från natthimlen.
Morkulla! ropar tre-fyra personer unisont.

Den andra dagens morgon bjuder på varmare väder. Listan är för tillfället 426 arter lång, men artexperterna har en solig förmiddag av artjakt på sig innan allmänheten anländer och de ska byta roller till guider och mångfaldsambassadörer. Redan i ottan kommer Lars Ekqvist strosande mot högkvarteret med morgonkaffet i ena handen och i den andra en spenatliknande växt som han plockat på en av gårdens komposter.
– Jag tror det är en rödmålla, men jag skulle behöva en flora för att vara säker.
Peter Gustafsson gör sig klar att vada ut och kratta sjövatten igen. Det som fritidsfiskarna i Visjön betraktar som irriterande sjögräs vars främsta egenskap är att det fastnar på gädd-dragets krok är i själva verket ett ovanligt artrikt växtsamhälle. Peter fick ihop 21 olika vattenväxter igår, men har gott hopp om att kunna förlänga artlistan idag när ljuset och sikten är bättre.
Även Håkan Andersson har en plan. I väntan på att solen ska bli varm nog för att sätta ordentlig fart på blomflugor och bin samlar han fårspillning som han dränker i en hink vatten varvid små dyngbaggar flyter upp till ytan. Där blir de omedelbart artbestämda som mattsvart dyngbagge, rostbrun dyngbagge, plattad dyngbagge, aftondyngbagge, hästdyngbagge, smådyngbagge och slät dyngbagge.
Strax intill står naturskoleläraren och insekts-konnässören Lasse Söderström med armen nerkörd till armhålan i en slaghåv.
– Här har jag en vårtbitare som jag inte tror att någon hittat ännu.
Och väddsandbiet flyger från väddblomma till väddblomma, kålfjärilen tar en lov genom trädgården, storlommen ropar nerifrån sjön – och allt ska med på listan.