Turist 4/2008
Text: Åsa Ottosson
Foto: Sören Andersson

En inre resa i Roslagen

En akvarellmålares dröm – skyarna som drar fram över Västernäs i Roslagen denna augustidag innnehåller fler nyanser av grått än jag trodde fanns. Blicken sjunker rakt in i himlen där jag ligger på rygg på ett liggunderlag nere vid vattnet.
Ett ljudlandskap träder fram när jag sluter ögonen. Det är hörseln som tar över först. Plopp, plopp, plopp plopp – regndropparna träffar vattnet utanför stenpiren, det känns som om man kan urskilja dem en och en. Jag hör vinden som går i träden. Örats uppmärksamhet flyttas till en motorbåt som bullrar på distans. Måsar om skriar. Mitt i hörs yogaläraren Kaisu Akselsdotters mjuka finlandsvenska.
– Gör dig nu redo för att praktisera yoga. Andas in och andas ut. Känn andningen och magens rörelse från andningen. Magen lyfts och sänks.
En grupp på fem kvinnor plus Kaisu och kajakinstruktören Ann-Sofie Forsström är här för att kombinera kajakpaddling med yoga, och det är ingen som viker ner sig för lite bistert väder. Vi tänjer och stretchar lite ovilliga, morgontrötta muskler, detta är ett yogapass som ska förbereda armar, axlar, höfter och rygg men också själ och hjärta på vad som väntar under kajakturen. Andningsövningarna hjälper oss att fokusera på vårt inre, säger Kaisu, och lär oss att andas rätt samtidigt som vi gör övningar som Katten och hunden, Berget och Solhälsningen, hämtade från den indiska yogatradition som kallas hathayoga.
– Känn hur du med varje andetag andas in ny livskraft, hur yogan gör dig medveten om vad som händer i din kropp och dina sinnen, säger Kaisu.
I avslappningen mellan två övningar: känseln. Ett fjäderlätt regn träffar kinderna, ögonlocken, nästippen, hakan. Vinden kittlar mina bara fötter. Stenar och grästorvor skaver genom liggunderlaget som skyddar mot det fuktiga gräset. Ny övning. Koncentrationen flyttas till att hålla armarna rakt upp i luften, i en evighet känns det som.

– Fokusering, aktivitet och balans. Yoga och paddling förenar kropp och själ på ett ovanligt harmoniskt vis, säger Kaisu. Yogan gör att man samlar sig och hittar en balans som man sedan har nytta av i paddlingen. Den mjukar upp musklerna och hjälper till att förebygga skador.
Kaisu lärde sig paddla i en norsk fjord nära Trondheim, där hon var bosatt en period i livet. Hon använde sin kajak när hon skulle fiska kolja och torsk. Hon älskade friheten i att kunna paddla ut när hon ville och att uppleva naturen alldeles inpå sig. Tumlarna som lekte kring kajaken.
¬ – Jag klarade att sköta min kajak och tillreda min fisk. Jag har alltid gillat självständigheten, säger hon och ler milt.
Yoga och kajak är en skön kombination men inte något Kaisu undervisar i till vardags. Hon har däremot ”vanliga” yogagrupper i Rimbo där hon bor, och ordnar yogaresor till bland annat Thailand.
Regnet tilltar igen. Kajakerna ligger och lyser i rött, gult och orange på den skönt gröna, blöta gräsmattan upp mot den lilla stugan där Kajak&Uteliv har sitt högkvarter. Det tar en stund att ställa in roderpedaler och förbereda sig, men en efter en paddlar ut och lägger sig utanför bryggan och väntar innan vi ger oss iväg. Regnet ritar rundlar på vattenytan. Blopp, blipp. Det känns vingligt. Jag andas djupt för att sänka min tyngdpunkt och sluta spänna mig. En fördel med regnet är att det inte är så många fritidsbåtar ute och orsakar svallvågor, vinden gör att det guppar tillräckligt mycket ändå när vi går över farleden. Kaisu och Ann-Sofie vägleder den som behöver. En drillsnäppa drar ljudligt pipande iväg lågt över vattnet. I lä, vid Sötholmen kan vi pusta ut, vänta in varandra och njuta av grönskan som liksom väller ut över vattnet från stranden. Vi paddlar vidare och efter någon timme hittar vi dagens lunchplats, en stenhäll med utsikt över en liten vik på ön Lilla Asken där vi går i land på lite darriga ben, äter och pratar, om fästingar, resor och paddlingskurser, medan en nybörjargrupp övar kamraträddning i viken och regnet tilltar.
Ann Sundin är redovisningskonsult från Stockholm som tidigare provat yoga och gått en nybörjarkurs i kajakpaddling.
– Det är en frihetskänsla att paddla kajak, och härligt att sitta sig så nära vattenlinjen, säger hon. Yogan innan vi paddlade ut gjorde att man lärde känna varandra lite. Den samlade gruppen.
Kajakpaddling har länge haft rykte om sig att vara en aktivitet som bara passar tuffingar. När man söker efter böcker om paddling så hittar man titlar som ”148 dagar i havskajak” och ”Från Svinesund till Haparanda i havskajak”. Där handlar det om strapatser och äventyr, och inte sällan om att slå rekord. Det finns också de som ägnar sig åt forsränning, att i kajak ta sig nedför skummande, vilda, oförutsägbara forsar. Men på senare år har allt fler vanliga motionärer och naturnjutare hittat till kajakpaddlingen, som faktiskt passar i stort sett alla som är rörliga nog att ta sig i och ur kajaken. Det gäller bara att hitta sin nivå. Det finns mängder av olika typer av kajaker, vissa är i princip omöjliga att välta med och har mycket rymliga sittbrunnar. Och man måste absolut inte paddla långt. Äventyret finns runt närmsta krök.
Roslagens skärgård lämpar sig utmärkt för kajakpaddling. I den lummiga innerskärgården, där vi befinner oss, ligger öarna och sommarstugorna tätt. Bara i Norrtälje kommun finns 10 000 öar och holmar. Den lite mer äventyrlige söker sig till ytterskärgården som är karg, med mer eller mindre kala kobbar och skär och mer spelrum för vind och vågor. Den som vill undvika alltför många möten med sommargäster, snedseglare och badturister paddlar utanför högsäsongen som är i juli.
När man paddlar får man en helt annan bild av naturen än den man får om man promenerar längs klipporna på torra land eller sitter i en större båt. Storskarven på kobben och gråtruten som står och glor på skäret – vi betraktar varandra från samma nivå, och det känns som om de iakttar med större nyfikenhet än annars, som om de inte riktigt betraktar oss som människor.
Skärgården blir dessutom dubbelt så stor i en kajak. Man kan paddla där ingen fritidsbåt kan ta sig fram, längst in i vikarna, det räcker med några decimeters vattendjup för kajaken som går väldigt grunt i vattnet.
Och tystnaden. Det känns som om man smyger fram. Man pratar sällan särskilt mycket även om man paddlar i grupp, det är i alla fall min erfarenhet. I tystnaden och det koncentrerade arbetet med paddeln händer något. Tankar som man i vanliga fall inte har tid att släppa fram får fritt spelrum.
– Jag är inte religiös, men…, säger Sofia Wallius som jobbar med ekonomi till vardags, när hon och Ann Sundin ligger och hämtar andan på väg tillbaka. Det här är min typ av religion. Jag får en mer andlig upplevelse av det här än av att gå i kyrkan. Och jag tror inte att jag är ensam om det.

Vi är tillbaka på bryggan, behagligt trötta i kroppen. Vi ligger i dödsstilla position, på rygg med slutna ögon och händerna öppna mot himlen. Vattnet kluckar under bryggan. Vi gör avslappnande, stretchande yogaövningar, var och en i sin egen värld. Sinnesfriden sätts på prov när nybörjargruppen kommer tillbaka från sin tur, ropar till varandra, skramlar och verkar helt omedvetna om yogagruppens fridfulla, tysta, koncentrerade arbete på bryggan strax intill.
– Att praktisera yoga efter paddlingen gör att man mjukar upp och tänjer ut spända muskler men också att man samlar tankarna och bearbetar det man varit med om, säger Kaisu när vi fikar på bryggan efter yogan.
– Det var en skön nedvarvning med yogan på bryggan, säger Ann Sundin. Att man inte bara hoppade in i en bil och körde iväg hem.
Alla är överens om att yoga och kajak är en ypperlig kombination.
– Det är liksom meditativt att paddla, säger Ann. Man går in i sig själv. Det är samma sak med yogan. Man hittar ett lugn.
– Det är så lätt att tänka när man paddlar, man löser problem då, säger Sofia Wallius. Och så har jag märkt att man får snyggare överarmar!

Våra böcker i urval...