Skydd under ytan

Skärgårdsstiftelsen äger dubbelt så mycket vatten som mark. Hittills har man ändå satsat mest på naturvård på land, men nu ska det bli ändring på det. Fasta angöringsbojar vid Nåttarö är ett steg på vägen.

En dykare kickar sig fram med simfenorna strax under den glittrande vattenytan i naturhamnen vid Nåttarö. Hon spanar ut över sandbottnen, ser en glädjande tät och grön ålgräsäng med mängder av småsnäckor som vajar på stråna och spiggar som simmar med blixtsnabba rörelser hit och dit kring växtligheten. Där vattnet blir lite djupare växer ålnate, borstnate och axslinga på bottnen och sudare – ett slags brunalg – står som kolasnören rakt upp i vattnet. I samma vikar som båtfolket älskar att besöka och där sommargäster vill ha sina bryggor och båtplatser finns ofta ett väldigt rikt liv under ytan. Om det får vara något sånär ifred.
Längre bort i viken, där vattnet är lugnare, ser det inte lika roligt ut. Ålgräsängarna, som är barnkammare och skafferi för fiskar och många andra marina organismer, har stora revor helt utan växtlighet. Toapapper vajar som gardinvepor i vattenmassan. Några glasflaskor och en gammal snusdosa ligger halvt nergrävda i sanden. Detta är spår efter flydda somrars ankringar och båtliv.

Dykaren heter Cecilia Wibjörn och hon är – förutom marinbiolog och dykinventerare – projektledare för Skydd under ytan, ett samarbete mellan Skärgårdsstiftelsen, Världsnaturfonden WWF och Apotea. För projektets räkning kartlades undervattensmiljöerna runt Nåttarö och Gålö av dykande biologer.
Nåttarö är en av de öar i Stockholms skärgård som besöks av flest fritidsbåtar, där finns flera väldigt populära naturhamnar. Upptäckten av skador på bottenvegetationen, framför allt ålgräsängarna, har fått som följd att Skärgårdsstiftelsen till kommande sommar kommer att lägga ut ett femtontal fasta angöringsbojar vid Östermarsfladen på Nåttarö. Dessa ska fästas med jordankare som skruvas ner i mjukbottnen. Båtägarna slipper då själva ankra i bottnen utan lägger istället till med aktern vid bojen och angör i land med förtampen, exempelvis i ett träd. Informationsskyltar om projektet ska sättas upp i land. Sedan ska man under minst fem år följa om och hur bottenvegetationen återhämtar sig.
– Problemet är att naturhamnen blir lite mindre naturskön och mer lik en marina, säger Cecilia. Men vi hoppas att människor ska reagera positivt när de får veta varför vi gör såhär.
Många av båtägarna som ankrar i naturhamnar har ingen aning om hur mycket det kan betyda att man agerar med försiktighet. Man gör som man alltid har gjort. Den skada man i värsta fall gör syns ju inte från båten. En enstaka båts ankare är ingen katastrof, men när hundratals båtar lägger till i samma vik under en säsong kan skadorna bli stora.
– För att få veta hur det ser ut under ytan måste man stoppa ner huvudet, säger Cecilia. Det är det vi har gjort.
Att hitta enkla och kostnadseffektiva verktyg för att spara miljön under ytan är en av Cecilias uppgifter. En annan är att på ett inspirerande sätt informera om hur man som båtägare kan göra skillnad hör till. Att göra det lätt att göra rätt. Men hon ska också bidra genom att förse Skärgårdsstiftelsen med underlag till vattenvårdsplaner. Stiftelsen äger 11 000 hektar mark där skötseln är noggrant reglerad sedan länge, men man har också 20 000 hektar vatten.
– Tidigare har man bara haft fokus på naturvård på land. Det är helt enkelt lättare att se hur naturen mår där, säger Cecilia. Men nu är framtiden äntligen här, nu ska vi agera för att skydda livet under ytan också.

Östersjön är ett grunt hav med låg vattenomsättning och ett vatten som varken kan kallas sött eller salt. Det är relativt få arter som trivs där och ekosystemet är känsligt för störningar. Övergödning, miljögifter, minskade fiskbestånd, algblomning och mikroplaster i vattnet är bara några av de problem som det larmats om på senare år.
– Men vi har bara kört på, säger Cecilia. Trots att var och en som vistats vid Östersjön de senaste åren kunnat se att det inte står rätt till.
Många av miljöproblemen kan ingen enstaka båtägare eller sommargäst göra mycket åt, men Cecilia vill gärna lyfta fram några områden där man som privatperson kan göra en insats, förutom vid ankringen i grunda vikar. Att vara sparsam med muddring för bryggor och marinor är en sak. Muddringen skadar det marina livet och leder ibland till att vattnet blir grumligt och vattenkvaliteten sämre för lång tid framöver. Att bygga bryggor med eftertanke är också viktigt. Om en brygga inte släpper igenom något dagsljus dör allt liv under den. Att bygga luftigt, gärna på pålar eller med mellanrum mellan plankorna är receptet, enligt Cecilia.

Ansvaret för att skydda vattenmiljön på Skärgårdsstiftelsens ägor ligger förstås också på stiftelsen själv. Efter att ha jämfört inventeringarna i pilotområdena Gålö och Nåttarö 2019 med kartläggningar som gjordes 2007 och 2008 i samma vikar, har man bestämt sig för ytterligare åtgärder som man tror kan vara effektiva. Förutom ankringsskadorna på ålgräsängarna vid Nåttarö såg inventerarna att vassen brett ut sig rejält i vikarna på Gålö. Därför ska man nu ta bort vass där den växer så rikligt att den är ett problem för ekosystemet, och sedan i samarbete med lokala lantbrukare och forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet på försök ensilera den för att använda som djurfoder men också torka den till strö i djurbäddar. Redan förra sommaren testades att samla in blåstång som släppt från bottnen och andra lösdrivande alger för att – som man gjorde förr – använda dem som gröngödsel i exempelvis potatisodling på öarna. Resultatet var gott så detta kommer man att fortsätta med.
Bland glädjeämnena i de jämförande inventeringarna finns en ökad utbredning av blåmusslor och blåstång på de hårda bottnarna. Att snorkla runt i friskt frodiga bälten av tång och spana på mängder av nästan genomskinliga tångräkor och andra smådjur som betar på bladen är något Cecilia rekommenderar alla och envar. Då kan man också få njuta åsynen av de tunna mattor av en knallröd skorpliknande alg som här och där brer ut sig på undervattensklipporna invid intensivt lysande grönalger.
– Det finns mycket fint att vara rädd om därnere, säger Cecilia Wibjörn.
Nu ser hon närmast fram emot att fortsätta arbeta med att sprida kunskap och inspiration till båtägare, bland annat i samarbete med Svenska Båtunionen, Stockholms stad och Sportfiskarna. Hon kommer att stå på Båtmässan och prata om ålgräsängar och angöringsbojar och i sommar blir det en sommarturné i båt med stopp runt om i Stockholms skärgård för samtal om och information kring båtmiljöfrågor.
– Det spelar roll vad just jag gör, säger Cecilia. Det vill jag få människor att förstå.