Låt trädgården bli din terapeut

Trädgårdsarbete och naturnjutning kan vara en viktig del av vägen tillbaka för den som blivit sjuk av stress. Så är det i terepiträdgården i Alnarp. Resultatet är lysande.
– Det är som att naturen snabbar på läkningen, säger verksamhetschef Lena Welén–Andersson som här berättar hur det fungerar.

Många som kommer till terapiträdgården i Alnarp är kvinnor över 40. De har blivit sjuka av stress efter åratal av psykisk press, att vara ständigt uppkopplade och tillgängliga servicefantomer med mycket ansvar både hemma och på jobbet.
– Många kvinnor runt 40 lever i riskzonen för utmattningssyndrom, de vilar aldrig. Det är något galet med hur vi lever nu, säger arbetsterapeuten Lena Welén-Andersson.
För den som förlorat all energi, tron på sig själv och framtiden är vägen tillbaka oftast väldigt lång. Utmattningssyndrom, eller utbrändhet, är ett tillstånd som så till den milda grad slår ut både kropp och själ att det ofta tar flera år innan man hittar livslusten igen.

Deltagarna i trädgårdsterapin på Alnarp har i genomsnitt varit sjukskrivna i 4 1/2 år. Efter tolv veckors behandling enligt Alnarpsmetoden har de flesta återvänt till ett aktivt liv och många repat sig så pass att de kan arbeta, arbetsträna eller studera igen.
Det är fantastiska resultat för en patientgrupp som den vanliga vården har mycket svårt att rehabilitera.
– Vi har dessutom sett att 40+kvinnor har ganska goda chanser att hitta tillbaka till arbetsmarknaden, trots lång sjukskrivning, säger Lena.

Tillsammans med forskare som är knutna till terapiträdgården har Lena och teamet på Alnarp utformat en läkande och lugnande miljö. Prunkande blomstersängar och köksland, ombonade växthus och en skyddad accepterande atmosfär är vad som möter deltagaren i terapiträdgården. Behandlingen har flera ingredienser. Trädgårdsarbete och upplevelser med alla sinnen i naturen är viktiga men även psykoterapi, avslappning, rosenterapi, mindfulness, bildterapi och hantverk ingår. Man är en del av en grupp, men väljer själv vad man vill göra och hur mycket man vill vara tillsammans med de andra. Genom att deltagaren lär sig lyssna till sina egna behov blir det möjligt för terapeuterna att skräddarsy behandlingen inom trädgårdens trygga ramar.
– Det är som om ett plus ett blir tre. Som om de olika ingredienserna i den gröna miljön förstärker varandra, säger Lena.
Om man vill söka sig till en terapiträdgård gäller det att hitta någon som vill betala vad det kostar. Landstingen i Skåne, Sörmland och Västra Götaland samarbetar exempelvis med varsin trädgård och skickar patienter dit.
– Behovet är stort. För att rehabilitera alla som är sjukskrivna med utmattningssyndrom skulle det behövas tre terapiträdgårdar till bara i Skåne, säger Lena.
Dessutom vill Lena gärna se att människor med andra problem, som hjärt-kärlsjukdom och psykiatriska diagnoser får tillgång till trädgårdsterapi. Det fungerar så på sina ställen i exempelvis USA.
Men passar trädgårdsterapi verkligen för andra än naturälskare och trädgårdsentusiaster?
– Många som kommer hit har inget trädgårds- eller natur intresse alls, men det fungerar ändå, säger Lena Welén-Andersson.

”Terapiträdgården var som en öppen famn”
– Näst efter att få barn är trädgårdsterapin det bästa som hänt mig, säger Karin Wikström som gick igenom rehabiliteringen på Alnarp för två år sedan. Det var en vändpunkt på alla plan i livet.

När Karin Wikström kom till Alnarp var det som att komma in i en öppen famn. Hon kände sig omedelbart trygg där.
– Kravlösheten i terapiträdgården skapade ett utrymme inom mig, och där började något att spira, säger hon. Men jag orkade inte prata om vad jag kände. Därför var det skönt att alla var där av samma skäl, man behövde inte förklara sig. Jag längtade efter tystnad och stillhet.
Avslappningsövningar erbjöds varje dag. Deltagarna kunde exempelvis ligga på rygg på halmbalar med fårskinn på i det stora växthuset och titta upp mot himlen.
– Man såg regnet och virvlande höstlöv som föll. Det sitter faktiskt kvar i mig som fysiska minnen som jag har hjälp av i vardagen än idag. De får mig att känna mig lugn.
En annan del av terapin som betydde mycket för Karin var rosenterapin, där sjukgymnasten rör mjukt vid kroppen för att lokalisera och lösa upp muskelspänningar. Bildterapin och rakubränningen av lera blev favoriter bland aktiviteterna.
Karin var drygt fyrtio när hon första gången blev sjuk av stress. Hon levde då ensam med sina två döttrar, bodde på landet och hade eget företag som papperskonservator. Livet var fyllt av kamp för att få ekonomin att gå ihop samtidigt som hennes äldsta dotter havererade som en följd av traumatiska upplevelser.
Karin hade inget val utan tog jobb som lärare i bild, film och svenska på en högstadieskola inne i staden. Hon stortrivdes i den öppna atmosfären och med både kolleger och ungdomar. Men Karin blev alltmer utmattad igen i takt med att dotterns hälsotillstånd förvärrades, vilket innebar många sjukhusbesök och nattvak.
– Det var oerhört krävande att driva min dotters sak mot medicinsk och psykiatrisk expertis som hela tiden antydde att det var något fel på mig som mamma.
Karins liv var periodvis kaotiskt, hon försökte förtvivlat räcka till för båda döttrarna.
– Det gick inte hur mycket jag än försökte, säger Karin. Jag hade ju aldrig någon avlastning, under många år hade jag ingen egen tid. Båda flickorna mådde dåligt, ekonomin var körd i botten.
Och mitt i alltihopa skulle Karins enda fristad, skolan, läggas ned. Det var en rörig process på fyra år, och när hon så småningom måste börja jobba på två nya skolor som låg långt ifrån varandra orkade hon inte längre. Hon blev sjukskriven igen, men fick tack vare en lyhörd psykiater och en positiv tjänsteman på försäkringskassan komma till Alnarp.
– Jag har aldrig sett det som ett personligt nederlag att jag fick utmattningssyndrom, säger Karin. Ovälkommet, visst, men inget nederlag.
– Det var livet som knäckte mig och min kropp reagerade sunt.
Hon är inte tillbaka i arbetslivet än. Hennes gamla skola fanns inte kvar och arbetsgivaren kunde inte erbjuda något lugnare arbete.
– Jag har för alltid ett slags känslighet, säger Karin. Jag klarar inte av att möta 350 elever i veckan. Utmattningssyndromet har lagt sig men jag kan inte vara lika flexibel som förut. Om jag blir stressad kommer symtomen tillbaka.
Men efter Alnarp börjar ändå energin återvända på allvar. Döttrarna är vuxna och har det bra. Karin orkar umgås med folk igen, och har arbetstränat på några olika ställen och trivts med det. Hon är ute så mycket hon kan i naturen, pluggar italienska och ska börja måla. Kanske kommer hon att ta upp papperskonserveringen.
– Jag mår ganska bra. Mitt liv har en hyfsad balans och rytm. Drömmen är ett kreativt men socialt jobb på deltid. Det känns möjligt nu.

Hitta lugnet i din trädgård
Får du panik när gräset borde klippas och grannen har snyggare rabatter? Har du svårt att se vad som är avstressande med att ha trädgård? Hitta lugnet med trädgårdsterapeuternas bästa tips.
Att kunna slappna av trots att trädgården inte är tipp topp är en skön konst. Det är ju först då som grönskan kan fungera lugnande. Det handlar bland annat om att lägga trädgårdsarbetet på rätt nivå. Att känna efter vad man mår bra av och vad man vill ha sin trädgård till; vila eller aktivitet eller både och?
Låt trädgårdsintresset utveckla sig i lugn och ro. Ta lite i taget. Vilken nivå du än vill lägga ambitionerna på är det a och o med sköna sittplatser för kontemplation och umgänge. En kompost är värd att lägga lite tid på. Den omvandlar (i bästa fall) löv och blast till näringsrik jord medan du ligger i hängmattan.
Landskapsingenjör Liselott Lindfors och trädgårdsmästare Frederik Tauchnitz på Alnarp delar här med sig av sina tips för ett lugnare trädgårdsliv till Taras läsare.

Den vilda trädgården
För dig som nästan bara vill vila och njuta och hellre samspelar med naturen än tyglar den.
* Låt gräset växa på hela eller delar av gräsmattan. Klipp gångar så att man tar sig fram. Så eller plantera in ängsblommor som blåklocka, ängsvädd eller gulmåra.
* Låt växterna fröa av sig där de vill.
* Städa inte bort löv och kvistar, de ger skydd och bo åt exempelvis igelkotten.
* Skapa trädgårdsrum och vindskydd med hjälp av buskar med bär och nötter som vildhallon, hassel och slånbär.
* Plantera vildrosor som kräver minimal skötsel, och ger både blommor och nypon.

Den rofyllda trädgården
För dig som inte räds lite trädgårdsarbete, men sätter vila och återhämtning först.
* Plantera ett begränsat antal sorter. Många exemplar av få sorters växter skapar ett visuellt lugn och kräver oftast mindre skötsel.
* Välj växter i milda färger, som milt blått, rosa och vitt. Förslag på växter: kaukasisk förgätmigej och akleja (blå), höstanemon och fänrikshjärta (rosa) och myskmadra, silverax eller jätterams (vita).
* Skapa trädgårdsrum genom att låta större partier med träd och buskar ge skydd och skugga.
* Låt en vattenspegel, ett enkelt fågelbad eller en liten damm, vara blickfång någonstans i trädgården.
* Gör sittplatser på många olika ställen, gärna där man har lite utsikt. Sätt upp en hängmatta.

Den aktiva trädgården
För dig som älskar trädgårdsarbete och vill frossa i färger, former och sorter.
* Börja drömma om och planera nya rabatter och färgkombinationer redan under vintern när årets frökataloger kommer.
* Odla grönsaker, kryddor och ettåriga blommor, gärna tillsammans. Så inte bara i raka rader, låt fantasin flöda.
* Låt de perenna växterna vara trädgårdens stöttepelare, med blomningar som avlöser varandra under säsongen. Exempelvis kan ormöga, löjtnantshjärta, stjärnflocka och höstanemon fungera fint i samma rabatt.
* Förläng odlingssäsongen med trollhassel, kejsarolvon och vinterjasmin som blommar på bar kvist under vinterhalvåret. Sätt lökväxter som tittar upp tidigt och blommar under våren.
* Glöm inte att sätta dig ner och ta en paus då och då. Njut med alla sinnen. Lukta på en ros. Öva på att bara vara.