Skrytarter

Inget ont om kråka och hårig bärfis, men visst smäller det högre med lodjur och sommargylling. Vissa av de 50 000 djur- och växtarter som finns i vårt land är helt enkelt mer lockande än andra.
Här är tio exotiska svenska arter att längta efter.

Långskägg
Hänglavarnas hänglav får alla konstgjorda julgransgirlanger att kännas som billigt smäck. Det kan finnas flera hundra meter långskägg på en riktigt orakad gran.
Eftersom laven växer så långsamt behöver den riktigt gamla skogar; i modernt brukade ”skogar” överlever den inte.
Spana i gammelskogar i norra Sverige, till exempel Klövbergets naturreservat på gränsen mellan Hälsingland och Medelpad.

Ekoxe
Ekoxen är en av få riktiga kändisar i skalbaggsvärlden. Det är inte bara storleken som gör det (ekoxen är Europas största skalbagge) utan också utförandet: den blanksvarta baggen ser ut att vara smidd av någon hantverksskicklig sagodvärg. Hanarna använder jättekäkarna för att brotta omkull varandra i kampen om honor.
Spana i hagmarker med gamla grova ekar, exempelvis Kohagslyckan vid Hornsjön på norra Öland.

Lövgroda
Den ser ut som en djungelgroda där den, smaragdgrön och liten som en leksak, klänger i snåren intill ett lämpligt grodvatten. Efter att ha varit nästan utrotad har lövgrodan återhämtat sig och drar nu en hel del publik till sina raspiga konserter i junikvällarna i sydligaste Sverige.
Lyssna vid små dammar omgivna av snår, exempelvis vid Skogshusets enefälad i Skåne.

Utter
Få däggdjur utstrålar en sådan lekfullhet som uttern: vintertid ser man ofta på spåren hur djuren omväxlande springer och kanar på mage. Att ta det skygga djuret på bar gärning är svårare, ett bra tips är att spana från fågeltorn vid vatten där man vet att utter håller till (sök observationsuppgifter på www.artportalen.se).
Spana längs strömmande vatten och stränder, till exempel södra tornet vid Vendelsjön i Uppland.

Isranunkel
Sommaren är kort för isranunkeln, som växer högre upp på fjället än någon annan blomma. Den lär till och med klara att växa på högre höjd än någon annan växtart i Europa: i Sverige har man hittat den strax nedanför toppen av Kebnekaise och i Alperna finns den ända uppe på 4 000 meters höjd.
Spana på grusig mark på hög höjd i fjällen, till exempel på toppen av Nuolja vid Abisko i Lappland.

Mareld
Lycklig den som paddlat i mareld, med sjävlysande vatten droppande om paddelbladen och med kölvattnet färgat av ett mystiskt, blågrönt inre ljus. Mareld uppkommer när miljontals individer av mikroskopiskt små plankton – dinoflagellater – ger ifrån sig korta ljusblixtar i vattnet.
Spana längs Bohusläns kust under sensommaren, till exempel kring Kosteröarna.

Fjälluggla
Som hämtad direkt ur folktron sitter fjällugglan på sin utsiktspunkt på kalfjället. Den spöklika ugglan kommer och går som en vålnad beroende på födotillgången: mellan lämmelåren är den spårlöst försvunnen. 2011 kunde man äntligen skryta med att se häckande fjälluggla i svenska fjällen. Ingen vet när det är dags igen.
Finns: under lämmelår på flacka fjällhedar i exempelvis Padjelanta nationalpark.

Norna
Den undersköna lilla rosa orkidén, som lånat sitt namn av den nordiska mytologins ödesgudinnor, är själv något av ett botaniskt sagoväsen. Få har sett den, men den som har lyckan med sig under en skogspromenad i maj–juni kan komma henne så nära att den svaga men angenäma doften av vanilj kan skönjas.
Spana i fuktiga, mossiga barrskogar i norra Sverige, till exempel naturreservatet Brännberget i Västerbotten.

Lodjur
Den vilda katten med örontofsarna skulle sannolikt hamna riktigt högt på listan över svenskarnas mest älskade djur. Kraft och grace i en och samma kropp. Lodjuret har på senare år återerövrat nya områden i Sverige, den finns nu ända nere i Blekinge, men få har sett detta snygga, skygga kattdjur.
Spana efter spår vintertid i skogsbygder i hela Sverige, men i synnerhet i södra Västmanland.

Sommargylling
Sommargyllingen (åtminstone den klargula hanen) borde vara lätt att få syn på, kan man tycka. Men färgen har en förmåga att smälta in i det solgenomlysta lövverket i trädtopparna, där fågeln älskar att hålla sig dold. Dess närvaro avslöjas istället oftast av den vackra och lite vemodigt flöjtande sångstrofen.
Spana i täta lövskogar i sydligaste Sverige, exempelvis vid Drakamöllan och i Ravlunda skjutfält i östra Skåne.