Fågeldagbok 2015

Förunderligt och föränderligt

Förord till Fågeldagbok 2015

Välkommen till Fågeldagbok 2015, en bok som vi hoppas ska följa dig dag för dag genom det kommande året. Vi har illustrerat och skrivit, nu är det din tur att fylla resten av boken med dagboksanteckningar, tandläkartider, väderiakttagelser eller – om du så vill – noteringar om dina fågelmöten.

När detta skrivs är det åtskilliga minusgrader och utanför fönstret myllrar småfåglarna kring matningens jordnötter, solrosfrön och talgbollar. På bara några meters håll kan man följa hur de lever sina liv: äter och dricker, samsas och grälar, varnar varandra för hökar och katter. Det rör vid någonting djupt inom en att på så nära håll dela vardagen med vilda djur; levande varelser som visar känslor som vi – rädsla, livsmod, irritation, samhörighet – men som ändå är fantasieggande annorlunda.

Ett skäl till att många människor är så fästa vid just fåglar är deras tydlighet. De är tillräckligt stora för att de ska vara lätta att se, de hörs, de flesta visar sig öppet i dagsljus och de törs komma oss nära. Just denna tydlighet gör att fåglarna – mer än några andra – levandegör förändringarna i naturen omkring oss. Att flyttfåglarna kommer hit allt tidigare på våren är till exempel en direkt avspegling av att klimatet blivit varmare. Vi håller på att skriva om fåglarnas kalender, helt enkelt.

Det stannar inte där. Den som haft intresse för fåglar under lång tid har inte kunnat undgå att märka att vissa arter blivit vanligare och andra blivit ovanligare. Att naturen förändras är i och för sig inget konstigt, det har den alltid gjort, föränderlighet tillhör det levandes väsen. Men aldrig har förändringarna varit så omfattande som nu. Och det beror på oss människor. Vare sig det handlar om fågelarter som har blivit vanligare de senaste decennierna (till exempel sångsvan, trana, grågås, korp, steglits och blåmes) eller sådana som minskat kraftigt i antal (som sånglärka, hussvala, stare, storspov, tofsvipa, talltita, lavskrika och bivråk) så står orsaken oftast att finna i mänsklig påverkan. Det handlar om vad vi jagar ­– och vad vi slutar jaga. Det handlar om hur vi gör odlingsmarker och skogar mer rationella att bruka – och därmed mindre varierade och trivsamma för det vilda. Men också på hur våra naturvårdsåtgärder leder till att våtmarker återskapas och skogar och strandängar restaureras, till hotade arters fromma och räddning.

Den som öppnar sitt hjärta – och sin dagbok – för fåglarna har i dem en allestädes närvarande källa till glädje. Men också en ständig påminnelse om vårt ansvar.

Dan Zetterström
Mats Ottosson