Orka torka

Hejdå pulver och frystorkat! Packa i stället hemmagjord räkgryta och svamprisotta på turen. Egentorkat höjer utematen till oanade nivåer.

Paprikor, auberginer och morötter samsas med chili, räkor, basilika, vitlök och tomater på köksbordet. På diskbänken ligger drivor av frukt och bär: jordgubbar, krusbär, äpple, päron, biggaråer, svarta vinbär.
Är det fest på gång? Nej, det är fjällvandring.
På en torkställning över den varma vedspisen ligger tunt skuren lök och några stora mangoldblad utspridda, stekt köttfärs torkar på låg värme i elugnen med luckan på glänt medan röda paprikastrimlor krymper till en del bråkdel av sin forna volym i den surrande elektriska torkapparaten på bänken i tvättstugan. Dofterna krockar och tränger sig på, luften är fuktig och varm. Spisrosorna blommar. Här tillverkas friluftsmat.
Att äta ute har alltid varit en av mina favoritaktiviteter; alltifrån grillning vid sjön och äggmackelunch på skogspromenaden till middag vid eldstaden i trädgården eller vid ett stormkök på fjället. Lufttorkning av enstaka råvaror, som trattkantareller, karl johansvamp och äpplen, är inte heller nytt för mig. Men att torka hela maträtter?
Jag har hittills varit ganska nöjd med frystorkat och pulvermat på vandringsturerna och bara kompletterat med diverse kryddor, smör och riven västerbottenost.
Det har varit gott nog. Det är det inte längre.
Nu plockar jag samman de torkade ingredienserna till chilistark räkgryta, fransk grönsaksgryta med aubergine, paprika och squash, grönsakssoppor med karljohansvamp, mangold, röda linser, samt flera andra rätter hemma vid köksbordet. Lägger till nudlar, couscous och potatismospulver samt torkad vitlök, dill och spiskummin.
Det ser – ärligt talat – inte mycket ut för världen. Men det ska visa sig vara den överlägset godaste och mest varierade fjällmat jag någonsin ätit.

Under hela matfixandet har boken Torka mat legat uppslagen på köksbordet. Den är inspirationskällan. Nu beger jag mig till högt belägna Ånnaboda naturreservat nära Örebro för att äta lunch i det fria med författaren och utematsnörden Eric Tornblad på en lägerplats med milsvid vy över Närkeslätt och barrskog.
Han sätter genast igång och späntar tändved, staplar pinnar efter konstens alla regler, tänder, matar på. Ett litet gaskök placeras strax intill eldstaden innan han plockar fram diverse köksprylar modell lättvikt i det tillfälliga uteköket. Elden småpratar lugnande medan Eric rotar runt i ryggsäcken. Den är ett ymnighetshorn; frystorkade hallon, torkade morötter, körsbär, älgchips, ölkorv, nötter, portionsförpackat snabbkaffe, honung, tonfisk i minikonserv plockas fram ur den. En del är skådebröd – han vill bara visa att det finns – annat ska komma till nytta under lunchmatlagningen.
En plastkasse som hör till packningen blåser iväg neråt berget, springs ikapp och hämtas tillbaka med skratt.
– Här uppe på fjället måste man säkra sina saker, säger Eric.
Risotto från Ingmos i Krokom står först på menyn denna dag, och innehållet i en liten knubbig plastpåse hälls rasslande ner i en lättviktskastrull. På med vatten, för att sedan låta risotton stå en stund, så att bitarna av rödgul trumpetsvamp, kålrot, morot och zucchini samt kryddor som libbsticka, persilja, gräslök och dill ska mjukna. Eric förbereder efterrätten genom att lägga torkade äppelbitar i blöt i hett vatten innan han ställer risottogrytan, nu med lock av aluminium (botten av en engångspajform), att puttra i kanten av elden i skydd från de största lågorna. Efter tio minuter är den klar. Han häller en näve frystorkad parmesan över den rykande, doftande risrätten, portionerar sedan upp den i våra kåsor och sätter på sig gubbkepsen innan han slår sig ner för att äta.
– Man måste inte göra precis allt själv, säger han. Det får inte bli för krångligt att äta ute. Det gäller att hitta sin egen ambitionsnivå, tänka: hur gör jag det här smartast och godast möjligt?
Tipsen flyter ur Eric som en vårbäck, medan han vispar en våffelsmet som han blandar ner torkade paprikastrimlor och örter i. Sedan steker vi pannkakor på gasköket. Att göra egen friluftsmat är inte svårt, betonar Eric. Men det är viktigt att man håller koll på att man får i sig de näringsämnen man behöver för att orka om man ska på en flerdagarstur. Varje måltid måste ge mycket energi till kroppen. Och kolhydrater i all ära, men man ska inte glömma fettet som ger mycket mer energi per gram och mättar bra.
– Man gör av med mycket mer energi än man kan tro på en vandring med packning, säger Eric, och räknar raskt ut hur mycket fett han tycker att vi tre skulle behöva på en femdagarstur.
– Trettio milliliter fett per matportion är lagom. Ta det gånger tio större måltider så blir det nästan en hel liter matolja på oss tre.

Eric bor i Stockholm, men är uppväxt i Örebro. Hans friluftsliv startade med familjeutflykter med lätt bränd grillkorv, pinnbröd med socker och kanel och övernattningar i vindskydd. Det gav mersmak. I tonåren blev det Bergslagsleden med pappa och en kompis, en 800 gramsburk med ravioli är ett matminne från den turen. På konfirmationslägret med fjällvistelse i Sylarna var det Mamma Scans köttbullar och makaroner som gällde.
– Man var inte så kräsen på den tiden, säger han.
Första gången han fick prova på att torka egen mat var inför en tiodagars skidtur i Abiskofjällen på gymnasiet
– Men vi släpade på konserverade persikor också, säger Eric, packningen vägde nog 25 kilo per person. Tur att man var ung och stark.
Under året på kursen Friluftsliv och ledarskap på Hållands folkhögskola i Jämtland tillbringade han mer än 40 nätter tält och hade 100 skiddagar och blev till slut helt utless på snabbmakaroner och varma koppen-soppa. Han kände att var hög tid att satsa mer på friluftsmaten. Som individuellt skolprojekt byggde Eric en egen torkapparat, började torka råvaror och göra recept. Resultatet blev en handbok för friluftskockar i miniformat som han kopierade och sålde för tjugo kronor.
När han så småningom fick chansen att göra en större bok var tanken att den skulle handla om friluftsmat i allmänhet. Men så blev det inte.
– Torkkapitlet blev så stort att det fick bli en torka mat-bok, säger han.
Torka mat följdes av Fjällmat, samt kurser och föredrag. På sin hemsida friluftsmeny.se säljer Eric numera – förutom sina böcker – luft- och frystorkade maträtter, torra råvaror samt tillbehör som torkugnar. Packlista för en veckas vandring hittar man också här. Dessutom finns där en växande receptbank där man exempelvis kan söka på kajak+vegetarian eller vandring+glutenfritt och få upp recept som passar.
– Efter två böcker och massor av utematlagning vet jag vad jag snackar om, säger han.
Att så många är intresserade av att göra egen friluftsmat förvånar honom inte alls.
– Det är trendigt och smart, helt enkelt. Torkandet är lite som surdegsbakning; det är autentiskt, en gammal teknik för att klara sig själv. Dessutom är det status att ha tid: att ha tid att torka sina egna morötter känns bra, säger Eric.

Elden vid utsikten i Ånnaboda har nästan brunnit ut nu. Den ryker stillsamt, doftar. Det kommer några regnstänk och ser ut att bli fler så Eric Tornblad tar efterrättsattiraljerna och gasköket med in under tak i vindskyddet intill eldstaden. Han ställer brännaren på aluminiumfolie i öppningen, tänder den och låter sedan äppelskivorna brynas och mjukna i smör i några minuter. Så ringlar han över honung och pudrar med kanel innan han häller rostade, lättsaltade mandlar över alltihop. En ny dessert. Ett experiment.
– Det här blir en härligt lyxig grej, säger han med självförtroendet hos en stjärnkock, och slickar resterna ur honungsförpackningen.
Vi sitter där och njuter efterrätt med Närkeslätten och himlen för våra ögon. Hjälmaren vilar längst bort i fjärran. Några solstrålar trevar sig ner genom regnmolnen och ut över åkrarna. Det är som en tavla. Eric tar en tugga till.
– Det är nästan lite trolleri att något så enkelt blir så gott säger Eric nöjt. Det är min mission att visa upp att detta finns.