Återskaparglädje

– Det kan vara farligt att hänga av sig jackan här, säger Lotta Pärn som möter oss i dörren till kurslokalen. Någon kan få för sig att sy om den.
Vi har just lämnat sommarstaden med stadsparkens flanörer och bänksittande soldyrkare vid ån bakom oss och klivit in i en gammal fabriksbyggnad i Munktellstaden. Här huserar folkhögskolans återbruksavdelning.
Det är mycket, mycket varmt här inne. Solen ligger rakt på fönstren i klassrummet. Symaskinerna surrar som närgångna humlor, deltagarna tittar ytterst sällan upp från sina arbeten.
I lokalen råder ett skönt kreativt kaos. Klädesplagg i olika stadier av förändring ligger strödda över alla bord. En bokhylla i ena hörnet är totalt överlastad med sömnads- och hantverksböcker. Längs fönsterväggen står en lång rad med symaskinsbord, och två och två med näsorna mot varandra sitter deltagare vid varsin maskin. Alla samsas om tre provdockor, det står en person vid varje just nu med måttband runt halsen och knappnålar i munnen.
Det är fjärde dagen av fem på sommarkursen där man lär sig att sy om och återbruka kläder. Det är en stor dag. Det är idag kursledaren Lotta Pärn ska ta fram Den hemliga påsen.

Eskilstuna folkhögskola har fler återbrukskurser under sommaren, alla är lika populära. Den som vi besöker har varit fulltecknad länge.
Deltagarna får nya uppgifter varje dag. Första dagen fick de utmaningen att göra gjort något nytt av en gammal t-shirt. Många sydde axelremsväskor eller virkade med långa remsor som de klippt av tröjorna. Temat dag två var ”från herr till dam”: ett herrplagg, exempelvis en skjorta, skulle förvandlas till ett damplagg, exempelvis en kjol. Den tredje dagen handlade det om att pimpa – dekorera – plagg på olika sätt.
Nu – på den fjärde dagen – får Lotta allas odelade uppmärksamhet när hon kommer dragandes på en stor plastlåda på hjul full av svarta tygpåsar. Det är dags för den beryktade, ibland fruktade, men oftast efterlängtade hemliga påsen. Varje påse är märkt med en deltagares namn och innehåller fyra av Lotta noga utvalda plagg. Det ska vara en lagom nivå på utmaningen för var och en. Uppgiften är att skapa något helt nytt av minst två av klädesplaggen, men helst av alla fyra. Det enda man får lägga till är dragkedjor, knappar och resår.
Alla sliter upp innehållet ur sin påse.
– Ni är ju som barn på julafton! säger Lotta.
Någon suckar över en knallgul teddyväst, en annan granskar noga ett par lila ridbyxor, en tredje skrockar belåtet åt att ha fått sina älsklingsfärger.
– Det finns de som tycker att det här är det lättaste på kursen, men andra säger precis tvärtom, säger Lotta.
I en påse ligger ett par bruna HM-brallor i polyester, en lågt skuren blå randmönstrad klänning med snibbkrage i samma material, en blå herrskjorta samt ett linne med en apa på magen. Lotta tar tag i klänningen, kliver i ärmarna med fötterna och drar upp kjolen mot axlarna.
– Här ser jag en extremt ful byxdress, säger hon.
Det hon är ute efter är att vi ska släppa idén om att detta är en klänning och istället se den som ett råmaterial.
– Detta är ett fantastiskt tyg! säger hon. Klipp isär så får vi se. Bitarna brukar säga vad de vill bli.
Innan hon lämnar deltagaren åt sitt öde tar hon tag i den rätt fula t-shirten med apan och viker den på några olika sätt kring sin kropp och vips: En kjol. En tubtopp. En tubsjal.
– Man kan ju kombinera med klänningen, där finns fina detaljer som kragen, kjolen och de klädda knapparna, säger hon.
De flesta av deltagarna är redan igång vid det här laget.
– Låt det ta tid nu, säger Lotta ut över rummet. Och glöm inte att ta kort före och efter. Nu gäller det att våga ge sig hän!

Att återbrukskurserna i Eskilstuna har blivit så populära beror förstås på att själva skapandet är lustfyllt. Många gillar också miljötanken – att återbruka istället för att köpa nytt spar naturresurser, minskar sopor och miljöfarliga utsläpp, exempelvis när det gäller odling av bomull, färgning och transporter.
Men återbruk kan också spara mycket pengar. Materialet är billigt (på kursen betalar man bara några hundra kronor och får ta hur många plagg man vill) och handlas i andra hands-butiker, hämtas i den egna garderoben eller fås hos grannar och vänner som tröttnat på sina kläder. Med hjälp av några plagg av god kvalitet, fantasi och mod kan man inte bara skapa början till en ny garderob, utan också en unik, helt egen, stil.
Man behöver inte vara särskilt skicklig på att sy – att ha haft syslöjd i skolan räcker gott, enligt Lotta Pärn. Bland kursdeltagarna finns personer som har varit på just den här kursen tidigare. Andra har gått folkhögskolans terminskurs Återbruk – textil på distans. Resten är mer eller mindre nybörjare. Alla är kvinnor, men i alla möjliga åldrar, de flesta kommer från Mellansverige.
– Jag skulle vilja att alla sorters människor kom på mina kurser, säger Lotta. Än så länge kommer i första hand de som gillar kläder. Nu vill jag nå de miljöintresserade. Jag vill förändra världen!
Lotta själv har gått den ettåriga kursen ”Recycle Design – Återbruk” här på folkhögskolan, i övrigt är hon självlärd. Hon tyckte inte alls om syslöjden i skolan, trots att hon börjat sy hemma med sin mamma redan i 7-årsåldern.
– Läraren tog så gott som död på mitt intresse, säger hon. Tänk om hon visste att jag jobbar med textil idag och leder kurser!
Till vardags arbetar Lotta Pärn i en klädes- och designbutik och som sjukhusclown, kurser leder hon på semestern. Hon har också startat en offentlig syjunta, Skaparaporna, som är en öppen arena för kreativa och textilintresserade i Eskilstuna. De ses på kafé en gång i veckan.
Lotta gillar kläder från 1950- och 1960-talen och kommer i olika egenskapade kreationer i den stilen varje dag under kursveckan.
– Jag älskar särskilt tantblusar, de har ofta så fina detaljer, säger hon.
Äldre kläder är extra bra som återbruksmaterial, enligt Lotta. De är ofta välsydda i tyg av god kvalitet och håller att sy i en gång till. I rummet innanför sysalen hänger långa rader av begagnade kläder i olika färger och mönster som väntar på ett nytt liv – mycket är överblivet från folkhögskolans årliga klädbytardag, annat har Lotta tiggt ihop från second hand-butiker. Intill klädhängarna finns en stor spegel, strykhörna samt lådor med sjalar, skärp, jeans och annat huller om buller. Lotta fyller på med nya plagg vartefter, det får inte bli utplockat.

Ritsch, ratsch. Matematikstudenten Ina Rehnholm från Lund har hittat en blommig volangkjol i sin hemliga påse och visar den ingen pardon. Sedan klipper hon isär en turkos städrock, lägger den åt sidan och nålar istället upp fållen på ett par shorts som hon börjat på tidigare, håller upp dem och kollar att det ser bra ut. Sedan sitter hon plötsligt vid symaskinen och syr på något annat. Ina har många olika projekt på gång samtidigt.
– Nu försöker jag sy en väska och det går väldigt dåligt faktiskt, tack för att du frågar. Det blir jättefult. Jag ska byta tyg få se om det går bättre. Vad har jag att förlora?
Ninoska Conejeros från Eskilstuna har fått ett par herrbyxor i Den hemliga påsen. De ska bli en ärmlös klänning. Bensömmarna är uppsprättade och byxorna hänger upp och ner på en av provdockorna med varje byxben ihopsatt vid en axel. Ninoska nålar veck för att få till fason och figur, sedan tar hon herrbyxklänningen och går in till spegeln och provar. Hon knyter en silkig sjal runt midjan, poserar lite, nyper i vecken och ser rätt nöjd ut. Hon får många positiva kommentarer från andra deltagare.
Ninoska har lagt en av sina semesterveckor här på kursen. Hon hinner sällan sy till vardags, hon jobbar som undersköterska och har en tvåårig dotter hemma.
– Jag har tröttnat på allt köp och släng, men jag gillar kläder och har massor med idéer, säger hon. Jag har inte sytt sedan syslöjden i skolan. Här lär jag mig igen.

Emma Bly från Linköping sätter saxen i de lila ullbyxor med ridbyxben som låg i hennes påse. Hon är extremt koncentrerad men inte helt okontaktbar. När någon frågar henne något svarar hon, men lyfter inte blicken från klippandet en enda gång. Nästa gång vi tittar till sitter ett förstadium till en jacka på en av provdockorna. Emmas själv sitter på golvet och klipper i en storblommig, svart klänning som ska få bidra med foder och detaljer till jackan. Nu har hon släppt lite på kontrollen och chansar lite.
Emma är en sömmerska av det raskare slaget, det kan eventuellt bero på att hon är textillärare. Hon är på kursen för att öka sin motivation för att spara och använda igen, men också för att få träffa likasinnade.
– Jag är här för att jag blir lycklig av det, säger hon. Miljötanken är viktig för mig, men det är själva gruppen också. Det blev genast härlig stämning.
Hon kom hit med utmaningen till sig själv att våga släppa loss. Det har hon gjort.
– Jag har klarat att klippa i väldigt fina grejer, exempelvis en frack och i de här välsydda ridbyxorna.
Emma kommer att ta med sig idéer härifrån till sin egen undervisning på grundskolan (årskurs 2–5) och till den återbruksmässa som hon och en kollega planerar i april 2015 i Linköping. Hennes privata återbrukande ökar hela tiden.
– När jag kommer in i en butik som tillhör en modekedja tänker jag: Gud vad tråkigt! Numera köper jag bara underkläder där. Jag vill gärna ha lite mer galna kläder.
Den hemliga påsen-dagen är snart slut. Emmas jacka är nästan klar, Ninoskas klänning likaså. Ina har sytt två par snygga shorts och en väska i vackert mönstrade tyger kantade med tyg från städrocken. Hon tycker att uppgiften har varit svår.
– Jag har upplevt så många känslor under den här dagen, jag har varit så arg på kläderna, säger Ina. Men jag blev nöjd till slut.

Den sista kursdagen är det tygbitar, sönderklippta plagg och urdruckna kaffekoppar överallt. Hel- och halvfärdiga plagg hänger på galgar längs väggarna, det är knappnålar på golvet och det kreativa kaoset har möjligen övergått till bara kaos. I en utomståendes ögon i alla fall.
Det är dags att summera. Alla tar med sina plagg och samlas kring det stora bordet mitt i rummet. Kursdeltagarna presenterar i lugn och ro och med självförtroende vartenda alster för varandra, famnarna är fulla, man hinner mycket på fem dagar. En ballerinaklänning. En väska och en necessär sydda av en herrkavaj. Ett par shorts med två matchande toppar. En väst gjord av en stor sjal. En topp sydd av en bordsduk. En jeanskjol med röd dragkedja. Många deltagare har faktiskt skapat en helt ny sommargarderob på fem dagar. Några deltagare beklagar sina mindre lyckade alster: ett ”blekt elände” med orange skärp är hastigt framme på bordet och vänder.
Alla verkar mycket nöjda med sin vecka, och med Lotta Pärn – som är en inspirerande kursledare, men också ganska sträng. Man måste gå och äta lunch. Man måste sluta sy före klockan 22, då går larmet.
– Jag har knappt haft tid att gå på toa, säger Ina Rehnholm.
Nu vill hon hem till Lund och fortsätta på det inslagna spåret. Nu är det slut med raider på HM och köp av billiga plagg som sedan bara blir hängande i garderoben. När Ina kommer hem ska de oanvända kläderna fram i ljuset.
– Jag ska rida på inspirationsvågen!