Bara vara – om att släppa allt en liten stund

Skärgårdsvistelser är perfekta för den som vill släppa vardagsstressen och vila genom att göra just ingenting. Mia Hallberg har flera favoritplatser på Runmarö där hon njuter av utsikten, lyssnar på vågor och vind och hämtar kraft.

Hon lutar den gamla rostiga damcykeln mot ett träd invid stigen och fortsätter till fots. Det går uppåt förbi hasselsnår och vildsvinsbök ända upp till tallskogen där hon mellan stammarna äntligen skymtar havet. För innerstadsbon Mia Hallberg är detta något av det bästa hon vet: att komma ut till lugnet på Runmarö och ha flera lediga dagar framför sig. Nu är hon på Näsudden på norra delen av ön, här är det lätt att hitta bekväma sittplatser och lä för vinden. Eftersom det är fredag så är en hel del fritidsbåtar ute. Hon ser en paddlare som kämpar i motvinden och en Vaxholmsbåt som styr mot Sandhamn. Där skogen öppnar sig mot mjuka, rundade klippor och vidsträckt utsikt stannar hon.
– Jag gillar att sitta högt, säger Mia. Känslan är att jag kan flyga iväg längre i tanken då.
Mia har flera favoritplatser på Runmarö som hon besöker regelbundet. Nästan varje morgon går hon den fem minuter korta promenaden till en insynsskyddad liten klippa vid insjön Uppeby träsk helt nära sommarhuset. Där tar hon morgondopp, gör yoga eller bara sitter och tittar på vattnet, småabborrar, skräddare och virvelbaggar. Storlommen är där varje morgon på sommaren. Ibland kommer fiskgjusen eller havsörnen seglande i lufthavet högt ovanför.
– Det gör att dagen börjar på ett jättebra sätt, säger hon. Man känner livet i sig.
Under vinterhalvåret kan Mia närsomhelst blunda och se just den där platsen framför sig; glittret i vattnet när det går små vågor eller månskenet över vattenytan om kvällen.
Att hon automatiskt saktar ner när hon kommer till ön (trots att hon till vardags verkligen måste skärpa sig för att göra det) och att det är så tyst på Runmarö jämfört med i stan (där hon har hårt trafikerade Götgatan runt hörnet) påverkar också positivt.
– Man får vara i fred med sina tankar när ljuden inte stör en, säger hon. Det gör att jag sover bättre också.

Det finns många olika sätt att njuta av naturkontakt och uteliv. De flesta av dem innebär att man utövar en aktivitet, men att göra ingenting särskilt kan också ha sin plats bland naturnjutningarna. Många av oss lever stressiga liv av en eller annan anledning och kan behöva släppa taget en stund då och då, slippa prestera och bara vila. Det ger återhämtning men också tid för reflektion.
En person som ägnat sig mycket åt den sköna konsten att vara stilla i naturen är naturguiden och sjukgymnasten Bosse Rosén från Tyresö. Han leder gruppaktiviteter och guidningar (både stillsamma och med fartiga träningsinslag), föreläser och håller utbildningsdagar kring naturens betydelse för hälsan. Skärgården har han vistats i sedan barnsben; badat, metat, paddlat. Nu bor han 150 meter från Erstaviken och en badbrygga.
Bosse propagerar för att naturvistelser ska vara så enkla och lättillgängliga som möjligt. Att regelbundet gå ut i sin närmaste natur, sätta sig på en plats man gillar och bli kvar i minst tio minuter utan att ge mobiltelefonen minsta uppmärksamhet är exempelvis bra. Han kallar det stubbsittning, oavsett om man sitter och tomglor på en stubbe eller på en klippa vid havet. Ett av hans favoritställen är den lilla ön Notholmen vid Tyresö slott (som enkelt nås via en gångbro).
– Vad som än händer så är dagen aldrig bortkastad om jag fått en stund av stillhet i naturen, säger han.
Forskning visar att blodtryck och puls liksom halten av stresshormoner i blodet ofta sjunker på trygga platser i naturen. Det beror i grunden förmodligen på att människan i alla tider har trivts med att vila där vi har god uppsikt över omgivningarna och tillgång till mat och vatten. Vi har det liksom i oss från början.
Bosse menar att vistelser vid vatten har särskilda kvaliteter som gynnar välmående. Att nästan alla kan bli lugnade av de behagliga syn- och hörselintrycken från vågorna vid lugnt väder, eller av känslan av att vara buren av och höra samman med vattnet när man paddlar.
– Vatten är bra för oss, säger Bosse. Jag vet inte om det någonsin går att tröttna på det.

Mia Hallberg, som sommarbor på Runmarö sedan drygt tio år tillbaka, säger att för henne är det är nånting särskilt härligt med att komma till en ö. Det känns lite som att komma till en annan värld trots att båtresan i hennes fall bara tar fem minuter.
– Jag tar ett djupt andetag och axlarna sjunker så fort jag stiger i land, säger Mia, som till vardags jobbar som specialpedagog med allt vad det innebär av stress kring bristande resurser och elevers svårigheter och konflikter. Under resan till ön har stressen släppt steg för steg.
Nu har hon suttit på klippan högt över havet en stund och låtit tankarna gå. Hon fiskar upp handduken ur ryggsäcken och går ett tiotal meter ner till en klippa där hon vet att det går lätt att komma i och ur vattnet. Hon hukar sig ner i vattenbrynet, söker med fötterna efter stadigt underlag, glider försiktigt ner med kroppen i vattnet och låter sig omslutas av det kalla vattnet. Tar en liten simtur. Sedan hänger hon handduken till tork på en liten tall, traskar upp till sittplatsen högt över havet, häller upp en kopp te och tar ett rejält bett i ostmackan.
– Man ångrar aldrig ett bad, säger Mia Hallberg.