Fåglarna har alltid funnits för mig just när jag behövt dem (Björn Olsen)

Den som forskar om infektionssjukdomar står med ena foten ute i naturen och den andra inne på kliniken. Det passar ornitologen Björn Olsen perfekt. Hans jakt på fågelburna sjukdomar som kan bli livsfarliga för människan har tagit honom till Antarktis och Arktis flera gånger om.

Björn Olsen lyser med ficklampan rakt upp mot natthimlen. Han befinner sig på Bird Island nära Antarktis och enorma mängder av stormsvalor, valfåglar och olika sorters petreller flyger kors och tvärs ovanför honom i mörkret. Fåglarna blir till irrbloss i luften när ljusstrålen träffar dem.
– Nu står jag längst ner på jorden, tänker den relativt nyblivne forskaren Björn förundrat.
Han och en svensk kollega bor i tre månader på en brittisk forskningsbas och tillbringar dagarna med att ta prover på pingviner och andra fåglar. De hittar bland annat salmonellabakterier, vilket på sikt ska komma att leda till att forskningsbasen börjar ta bättre hand om sitt eget avfall. Det är nämligen därifrån bakterien kommer från början.
Björn ska i efterhand beskriva Bird Island som en vertikal lervälling. Det regnade ständigt! Men med tusentals pälssälar, 100 000 macaronipingviner, 100 000 svartbrynade albatrosser, 30 000 åsnepingviner och 1200 par med vandringsalbatrosser och massor av andra havsfåglar var det lätt att stå ut.
– De månaderna var otroliga, säger han. Tänk att se vandringsalbatrosser från köksfönstret varenda dag!

Fältarbete är viktigt och nödvändigt för Björn Olsen, men han gör mycket annat också. Till vardags arbetar han som överläkare och professor i infektionssjukdomar i Uppsala; han möter patienter, undervisar läkarstudenter och leder en stor forskargrupp.
Bor gör han sedan några år med utsikt mot Nationalstadsparken i Norra Djurgårdsstaden nära Ropsten i Stockholm. Det är där vi ses. På fågelskådares vis verkar han lätt okoncentrerad utomhus, delvis upptagen med att registrera vad som vad som rör sig över himlen och i buskarna.

Björn Olsen var bara sex, sju år när han lärde sig skilja stare från koltrast, sedan la han art till art och skapade steg för steg system i kunskapen. Han lärde sig fågelnamnen på latin och lät mamma förhöra honom.
Intresset fördjupades under mellanstadieåldern när han under en tid bodde på barnhem. Han mötte då också den berömde fågelkännaren och författaren Erik Rosenberg och fick ett personligt signerat exemplar av klassikern Fåglar i Sverige. Det betydde mycket, han sträckläste boken direkt. Idag är den mer eller mindre sönderläst.
– Att gå ut och träffa fåglar blev en tillflykt – en överlevnadsstrategi, säger Björn.
Intresset för fåglar inverkade med tiden menligt på skolarbetet. Björn längtade ständigt ut, skolkade från skolan och fick urusla betyg. Det fick bli ringmärkning på fågelstationer och skådarresor istället för gymnasium. Han älskade det, och tänkte hålla på med det tills han dog. Men en klok äldre fågelskådarvän och förebild fick honom på andra tankar.
– Gör något annat av det där med fåglar, sa han. Börja plugga!
Den uppmaningen ändrade Björn Olsens livsriktning – han läste in gymnasiet och tog sin in på, och igenom, läkarlinjen. Motivationen till yrket ökade sedan rejält när han hittade en specialitet – medicinsk ornitologi kallar han den – där han kunde kombinera sin hobby med ett intressant jobb: forskning om fågelburna infektioner.

Hans forskargrupp arbetar med fokus framåt, mot kommande pandemier – större internationella utbrott av infektionssjukdomar. De kartlägger vilka virus och bakterier som finns hos djur i olika ekosystem och hur dessa förändras på sikt, ett sätt bygga kunskap för framtiden. Ett slags varningssystem förhoppningsvis. När spanska sjukan slog till 1918–1921, med 50 miljoner döda i världen, varav 35 000 i Sverige, kom den helt oväntat. Sedan dess har vi haft mindre utbrott av asiaten, hongkonginfluensan, svininfluensan, sars, zikaviruset, ebola med flera sjukdomar som sänt orosvågor genom världen och ökat intresset för infektionssjukdomar för en period. Sedan har allt gått tillbaka till den gamla vanliga lunken.

Det är vilda fåglar, oftast änder, som bär de virus som orsakar influensapandemier. Men de är ofarliga tills de via grisar och tamfåglar som höns tar sig över artbarriärerna. Någonstans där förvandlas de och kan bli livsfarliga för människan.
– Det är alltså inte vilda fåglar utan tamdjur som smittar oss, säger Björn Olsen.
Att han påpekar det beror på att en missuppfattning kring detta spreds allmänt när man 2003 fann fågelinfluensaviruset H5N1 hos två döda vilda viggar nära Oskarshamn. Människor blev efter det för en period rädda för att mata fåglar och vilda fåglar sågs nästan som flygande missiler som skulle kunna slå ut mänskligheten.
Björn Olsen tror inte att en kommande pandemi kommer att starta i ett land som Sverige. Den farliga smittan tar lättare fart där människor håller både vilda och tama djur på samma ställe, som på fågelmarknader i Sydostasien. Där kommer vilda och tama fåglar lätt i kontakt med varandra. Och med människor.
– Vi är många, bor tätt och reser mycket, det underlättar spridningen efter ett utbrott. Pandemierna i modern tid är ett resultat av vårt sätt att leva, säger Björn.
Det enda sättet att skydda oss är att se till att tamfåglar inte får kontakt med vilda fåglar.
– Vi skulle behöva förändra djurnäringen i hela världen, säger han och lägger in en portion snus.
Fokus och resurser måste riktas mot fattiga länder i Asien och Afrika, där pandemierna startar idag, enligt Björn. Och vi måste upprätta säkra världsomfattande system för vaccintillverkning och medicinfördelning, så att resurserna används på bästa sätt när ett utbrott är ett faktum.

På infektionsprofessor Olsens agenda står också något annat som sprider sig snabbt över världen – antibiotikaresistensen. Han kallar den sjukvårdens egen stora klimatkatastrof – ett hot mot den sjukvård vi tar för given.
Antibiotikan – som länge fungerat som en mirakelmedicin mot bakterieinfektioner och som räddat för tidigt födda barn och möjliggjort operationer, protesinsättningar och cancerbehandlingar – fungerar sämre och sämre globalt. Ingen medicin biter på de motståndskraftiga bakterier som nu ökar i spridning överallt. Konsekvenserna är, som vanligt, störst i fattiga länder.
Grundorsaken till problemen är aningslös antibiotikaanvändning inom sjukvården, men också inom lantbruket och köttindustrin. Sverige har dock stränga regler när det gäller djurmedicinering, även med europeiska mått mätt.
– Därför ska man bara köpa svenskt kött, säger Björn. Skaffa allra helst kontakt med en mindre lantgård och köp köttet där. Då ser du med egna ögon den bonus som betesdjuren ger; öppna, vackra landskap och biologisk mångfald.

Björn vet av egen, personlig erfarenhet hur livsviktigt det kan vara med fungerande sjukvård och antibiotika. För ett och ett halvt år sedan genomgick han en komplicerad hjärnoperation. Utgången var osäker, han visste det.
– Jag hade tagit farväl av allt och alla, säger han.
På operationsdagen, när han rullades ut ur sjukrummet på neurokirurgen för att transporteras till operationsavdelningen, såg han tornseglare sväva utanför fönstret. Dessa luftakrobater lever, häckar och leker kring det höga huset på gamla Karolinska sjukhuset som om det vore en brant klippvägg, deras naturliga miljö.
– Jag kände mig nöjd med att just tornseglare kanske var det sista jag skulle se, säger Björn. Jag har alltid haft en speciell relation till dem.
När han sex timmar senare – efter en lyckad operation – rullades in i rummet igen fanns tornseglarna fortfarande där.
– Fåglarna har ofta funnits för mig just när jag behövt dem, säger han. När jag ser dem får jag perspektiv på det hela.