På naturens sida (Erik Hansson)

Erik Hansson är naturjournalist, författare, aktivist, artnörd och mer nyfiken än de flesta. Med Natursidan.se sprider han kunskap om och förståelse för naturen och har nått ut till fler än vad han kunnat drömma om.

Naturjournalisten Erik Hansson kliver på bussen vid Sergels torg mitt i Stockholm city med ryggsäck på ryggen, insektshåv i ena handen, kikare runt halsen och gympaskor på fötterna. Väl vid ändhållplatsen på Kungliga Djurgården tar han sikte på Isbladskärret.
– Hör du hur tyst det blev när vi vek av från bilvägen, säger han och sveper med håven – swoosh, swoosh – utan att fånga något.
Erik pratar på samtidigt som han låter blicken vandra och höjer direkt kikaren när han hör ett rytmiskt, lite tjatigt kacklande läte som kommer från trädtopparna. Först ser han inget, tar ett steg åt vänster och där! Ett risbo på en gren högt upp i en ek, liksom ovanför resten av lövverket. En vuxen häger sitter där blick stilla och spanar – den stora hägerkolonin som huserar i några alar några hundra meter bort har tydligen spritt sig till den omgivande skogen.
Stockholmarnas picknick-, tränings- och promenadparadis Djurgården – en del av Nationalstadsparken – visar sig från sin bästa sida; solen skiner, vinden rufsar lite förstrött i trädkronorna och det rör sig och låter i omgivningarna, mest fåglalåt och insektssurr. Enstaka joggare och promenerande människor passerar oss – alla hejar – där vi sitter på en parkbänk med utsikt över vass och vatten.
– Det är enkelt att uppleva vild natur i Stockholm, säger Erik Hansson. Man ska bara veta var man ska leta.
Det vet han, bland annat eftersom han är en av upphovsmännen till boken Upplevelser i Stockholms natur. Men det är inte bokskrivandet som gjort Erik Hansson till ett känt namn i natur- och miljösverige. Det är för att han skapat och driver Natursidan.se, som sedan starten 2013 utvecklats till en självständig röst i nyhetsflödet kring natur- och miljöfrågor.

Att Erik Hansson 2013 startade Natursidan.se var en slump, men ändå inte. Med ett fågel- och naturintresse sedan barnsben (som legat latent under tonåren och sedan blommat upp igen när han fick barn) och tidigare erfarenhet av att driva en hemsida om teve- och dataspel behövde han knappt lyfta blicken från tangentbordet för att upptäcka att nischen ”naturbevakning på internet” var ledig.
– Det var ett format jag kunde, säger Erik, och jag tänkte att om jag gör det här ett tag kan jag kanske få jobb på en miljöorganisation sen.
Så blev det nu inte. Han fick fullt upp med Natursidan.se som växte och på några år blev en nyhets- och informationskälla att räkna med i natursammanhang. Sidan har drygt 100 000 unika besökare per månad. Rubriker som Nordkalk ger upp – Ojnareskogen räddad och Guide till de tidigaste trollsländorna och Nya Zeeland inför förbud mot att simma med delfiner ger en aning om bredden. Sidan finns också på Facebook, med nästan 32 000 följare.
– Jag tycker om att se hur det tänds ett naturintresse hos folk, säger Erik. På så sätt tycker jag om att påverka. Det är kanske inte vad som lärs ut på journalistskolor, men jag tycker det behövs när det gäller naturen.
Natursidan.se är i stort sett ett enmansprojekt. Erik är dålig på att göra ingenting och bra på att göra saker snabbt, han har kontoret hemma i lägenheten och är väldigt billig i drift. Det är därför det fungerar. Det händer att han skriver nöjes-, kultur- och filmtexter för att dryga ut inkomsterna.
– Om jag öppnade upp för spel- och flygresereklam skulle jag kunna livnära mig på Natursidan.se. Men jag skulle inte kunna stå för det.
Beslutet hänger ihop med hans oro för klimatet och jordens uppvärmning, men också för den snabbt minskande biologiska mångfalden.
– Det är helt galet att vi fortsätter att leva som om ingenting har hänt, säger han. Man måste inte leva perfekt, men alla kan göra förbättringar. Det går att göra skillnad.
Mycket av lösningen till hur vi ska kunna leva hållbart på planeten jorden finns i det gemensamma, enligt Erik. Att arbeta tillsammans är grejen.
– Se på vad miljörörelsen åstadkommit genom åren till exempel. Natursidan.se är mitt försök att ge någonting tillbaka till den, säger Erik.
Med tanke på vad han gör skulle man kunna tro att Erik Hansson gillar och söker offentlighet, men så är det inte. Han gillar inte att stå på scen och är inte förtjust i att ta plats – han tycker att det finns så många andra som kan mycket mer och som förtjänar uppmärksamheten.
Erik Hansson föredrar att uttrycka sig i skrift och i praktboken Upplevelser i Stockholms natur som kom 2018 gör han just det. Han och medförfattarna Oliver Karlöf och Vide Ohlin har gjort guideboken som de saknade på marknaden; en bok som dels ger läsaren tips på fina naturområden, vandringar och utflyktsmål (100 platser nämns, 27 skildras mer noggrant), dels en rejäl dos grundkunskap om de arter man kan få se där. Boken är en hyllning till naturen runt Stockholm, men också till alla dem – privatpersoner och föreningar – som kämpat och kämpar för att de ska få finnas kvar.
I samma anda av artglädje och vilja att inspirera till utevistelser lyfte han också häromåret, tillsammans med kunniga vänner, fram FN:s Biologiska mångfaldens dag den 22 maj. Gensvaret var stort och evenemanget har återkommit; i år ordnades exempelvis över 350 naturaktiviteter som humlesafaris, fladdermuslyssning, fjärilsbingo, krypletning och fågelvandringar och mycket annat från Kiruna till Ystad.

Naturintresset finns med honom varje vaken stund. Han odlar det både framför datorn och i skog och mark. Han är ute nästan varje dag i sin närmaste natur, det välbesökta Nackareservatet söder om Stockholm. När han vill vara ostörd lämnar han stigen.
– Jag har femtio meter till lugnet, säger Erik. Men att komma ihåg att gå ut just när man känner sig som mest jobbstressad är inte alltid så lätt.
Erik gillar att vara ute ensam men är också ofta i naturen med familj och vänner, gärna med fika (han gillar att baka). Extra roligt och lyxigt tycker han att det är när han får vara ute med naturexperter som kan svara på alla hans frågor. Helgen innan vi ses har han varit på en trollsländekurs. I höst ska han fördjupa sig i lavar.
Erik försöker också bidra till den biologiska mångfalden rent konkret. På landstället på Öland anlägger han och sambon två ängar och skapar bon åt pollinerande insekter som humlor och bin. De har också satt upp fladdermus- och fågelholkar, sått lämpliga växter som pollinatörer gillar och ställt ut vatten här och där så att insekter och fåglar kan dricka.
– Vi har inte ens haft torpet i ett år så nörderiet har bara börjat, säger han.

Erik reser sig från parkbänken vid Isbladskärret och sveper några drag med håven. Fångsten blir ett ulligt litet flygfä som han aldrig har sett förut. Han tittar närgånget, kameran åker fram och han tar bild för senare utredning. Kanske lägger han upp bilden i någon av specialistgrupperna för naturintresserade på Facebook, som Vilken insekt? eller Insekter i Sverige, för att få hjälp med artbestämningen.

Den inte alltför långa rundan runt Isbladskärret är nästan fullbordad. En arurorafjäril – hona, påpekar Erik – rör sig bland vägkantens blommor; kråkvicker, rödklöver, smällglim och förgätmigej. Ett gäng kor betar på strandängen utan att ge folk som passerar en blick.
– Vår närvaro i naturen gör faktiskt skillnad, säger Erik. Om inte så många människor hade Djurgården som sin vardagsnatur hade det kanske byggts en stadsdel här för länge sen.
Själv trivs han allra bäst i gammelskogen, säger han. Det är något särskilt med den. Tyresta nationalpark som bara ligger en halvtimme med buss hemifrån får besök då och då. Men så tänker han på skärgården med alla fina öar som bara är en båtresa bort från innerstan, och blir lite lyrisk.
– Där behöver man inte ens vara naturintresserad för att njuta.
Han önskar att fler ska hitta ut till Stockholms naturpärlor säger han och böjer sig över ett lilablått midsommarblomster och något som rör sig inne i blomman.
– Det finns så få spillror av riktigt fin natur kvar, om vi ska kunna skydda dem måste folk ha en relation till dem.
– Är det där en hushumla?