Spår (Ivar Karlsson)

Tågbokningens Paganini hamnade tidigt på rätt spår i livet. Han har jobbat vid järnvägen sedan han var grabb, och tröttnar aldrig på tågresor.

Kalmar central en stekhet onsdag eftermiddag. Tåg anländer och avgår från spår 1 strax utanför kaféets vidöppna dörr. Ivar Karlsson sitter tillbakalutad i grå byxor och kontorstofflor och lägger påtagligt avspänt ut texten kring tågresande i allmänhet – om hur miljösmart, trafiksäkert, upplevelserikt och umgängesvänligt det är. Den vita kortärmade skjortan är uppknäppt i halsen.
– Tåg erbjuder ett mänskligare sätt att resa, säger han, som arbetat i det här stationshuset av och till sedan han var femton – nu är han 72.
Järnvägsspår har varit centrala i Ivar Karlssons liv. Det är tack vare dem han är där han är idag – han själv och resebutiken som han är delägare i har närmast stjärnstatus bland tågresenärer med Europadrömmar. Tack vare ett helt yrkesliv inom SJ med fjärrtågs- och utlandslogistik som specialitet har han kontakter inom mängder av internationella tågbolag och kan det rätt komplicerade europeiska tågnätet på sina fem fingrar.
Själv är han storkonsument inom sin egen bransch och hyllar interrailkortet. Tågresor tröttnar han aldrig på.
– Jag reser gärna och ofta privat med fru, barn och barnbarn, säger han. Elsiv och jag ska ut igen så snart vi kan. Men just nu har jag för mycket på jobbet.

Ivar tror att han var fem eller sex år första gången han åkte tåg. Först tog familjen färjan över till Öland.
– Efter det har jag ett svagt minne av en mindre rälsbuss, säger han.
Första utlandstågresan med mamma Alice och några till var han elva. De kuskade runt i Holland i två veckor.
– Jag tror vi såg varenda byhåla, säger Ivar. Det var spännande.
Intåget i turismbranschen skedde i tonåren när han fick sommarjobb på turistbyrån, bland annat som guide på en rundtursbåt i stan (ett stickspår skulle det visa sig). När stationschefen på Kalmar Central året efter sökte en yngling med lite språkkunskaper hamnade han i biljettluckan under sommarlovet. På kvällarna arbetade han för turistbyrån. Han gillade att ta ansvar. Efter studier i sociologi och historia i Lund (ett stickspår till, även om han fortsatte jobba deltid åt SJ), gifte han sig med Elsiv och fick två barn (och lämnade därmed egna spår på jorden). Efter det blev det SJ på heltid. 

När SJ år 2000 ville lägga ner biljettförsäljningen på Kalmar Central och ersätta den med en automat i väntsalen blev det kalabalik. Den slutade med att två anställda tog över butiken som fick fortsätta att sälja tågbiljetter och ta hand om lokaltrafiken. Man nischade också som en av få resebyråer in sig på utlandsbokning.
– Jag kände personalen väl eftersom jag jobbade för SJ huvudkontor med arbetsplats på övervåningen, säger Ivar. När jag pensionerat mig från SJ började jag hjälpa dem med gruppresor.
Redan efter några år fick han chansen att bli delägare i resebutiken – och tog den.
– För tillfället arbetar jag 13–14 timmar veckans alla dagar, säger Ivar. Personalstyrkan är ännu inte fulltalig efter pandemin.
De senaste åren har förstås varit svajiga, men butiken har överlevt.
– Utvecklingen kommer att bli enorm framöver, detta är bara början, säger Ivar Karlsson. Spåren leder rakt mot framtiden.
Han svarar på ett sms på sin gamla Nokia-telefon, kör med enhandsfattning och skriver snabbt med tummen. Sedan går han en sväng till resebutiken och kollar att dagens rekommenderade brev har gått iväg som de ska. Bruce Springsteen sjunger Glory days så det hörs ända ut på perrongen.