Pyssel med kranier

Visst ser Alistair Mackies märkliga sfär ut att sväva? Den står utställd i det inre biblioteket på det storståtliga godset Attingham park i Shrewsbury i England, och är en del av konstutställningen House of beasts (som pågår fram till juli i år).
Jag undrar: kraschlandar dess skönhet när man kommer nära nog att se att den är gjord av muskranier? Det skulle jag gärna åka dit och ta reda på.
”This piece acts as a nostalgic reminder of childhood”, står det i beskrivningen på utställningens hemsida. Och det stämmer faktiskt, i alla fall funkar den så på mig.
Det här kräver en förklaring, åtminstone några lugnande ord.
Alistair Mackie är inte en massmördare av gnagare. Han har pillat fram de små kranierna ur ugglors spybollar. Eftersom ugglor inte har tänder sväljer de sina byten hela. De osmälta delarna – hår och ben – kommer efter ett tag upp samma väg igen och är då långtifrån lika oaptitliga som ordet får en att tro. Engelskans owl pellets, ugglepellets, stämmer bättre med deras torrspröda karaktär.
Bollarna kan ligga i avsevärda mängder under ugglornas favoritsittplatser och ett tränat öga ser på formen vilken uggleart det handlar om. Pillar man fram de små mus- och sorkkranierna kan man även identifiera dessa till art. Med andra ord: spybollar är kalas för unga naturnissar med smak för levandets små detektivgåtor.
Jag var en sådan pojke. Jag hittade spybollarna under kattugglornas sittgrenar i Sjösås äng. Fascinerad tydde jag de små tandradernas hieroglyfer. Det var en av alla dessa lyckliga små sysslor som gjorde mig skadad för livet.
Alistair Mackie var uppenbarligen likadan och i vuxen ålder har han gjort pillandet till konst, en konst som gnider och suddar på gränsen mellan natur och kultur, vackert och makabert.

För övrigt öppnade Örebro läns museum idag portarna till utställningen (O)mänskligt – om skelettjägare, rasbiologer och normer.
Den handlar om en tid (för inte särskilt länge sedan) när det var populärt att dra knivskarpa gränser; mellan de som dög och de som inte dög. Den handlar om ett helt annat – och betydligt mindre oskyldigt – pyssel med kranier.