Skelett i garderoben
Jag hamnade den gångna veckan på Zoologiska museet i Lund. Det var efter stängningstid. Väldigt mycket efter stängningstid. Museet har bommat igen för gott och samlingarna ska spridas: i fågelavdelningen låg fågelskinnen packade i flyttkartonger och i bensalen hade flyttgubbarna börat spika trälårar och kånka skelett och uppstoppade djur. Djur som en gång utrotats – garfågel, Stellers sjöko, pungvarg, uroxe – ska nu ännu längre in i glömskan. Allt ska magasineras i ett industriområde någonstans.
Snacka om skelett i garderoben.
Det var vemodigt att se. Det är möjligt att detta är ett bedagat sätt att visa naturvetenskap. Ändå känns de som slöseri med en fantastisk miljö. Det är för sent nu, jag vet: men jag drömmer ett kafé här. Bord och stolar, sorlet av folk, kanske några läsfåtöljer i prången mellan valskeletten. En dubbel espresso och en osteologimacka.
Jag hade velat vara med om det. Nu är det för sent.
Mats Ottossons blogg
Välkommen! Jag heter Mats Ottosson och är frilansskribent. Ibland vänsterprasslar jag med akvarellblocket. Jag älskar kartor och drömmer vandringar, trivs i skogen och längtar till fjällen, kan bli nördigt besatt av arter men är allra mest intresserad av hur allt hänger ihop. Det landskap jag tycker mest om är det svårorienterade och underbara gränslandet mellan natur och kultur. Det här är min vrå – en lugn plats där jag kan dra mig tillbaka och fundera över mina naturbehov. Uppsåtet är att samla intryck från strövtåg i natur, vetenskap och litteratur och prova de tankar de väcker. Jag är själv lite nyfiken på vart det hela ska leda.