Hjälmaretuoddar*

Vårt närmaste fjäll heter Hjälmaren.
Det är ett väldigt platt fjäll. Men när man trampar fram på skidorna i februarisolens sken glömmer man den grumliga sörmländska slättsjön man har under fötterna. Världen är nästan förblindande vit. Det är långt till horisonten och i sydväst bleknar himlen i motljuset och blir nästan vit den också. Vinden har hamrat snön till samma fläckvisa, trumskinnslika skare som på kalfjället. Man ser gott om djurspår; nattens och morgonens färska löpor av räv, rådjur och mink. (De lite äldre utterspåren har läkts av snöfall och vind, av dem ser man bara ärrvävnaden.)
Korparna övervakar snölandskapet, precis som på fjället. Inget undgår dem. I går syntes även två havsörnar passera förbi, kanske var de på väg ut till pimpelfiskarna som syns i soldallret mitt ute på sjön, för att bevaka deras fiskelycka.
Vi lever i samma värld som örnarna. Häromdagen stannade en snäll granne på väg hem från sjön med ett par lakar. Vi flådde dem enligt konstens regler och stuvade i vin och grädde. Sörmländsk fjällmat!

*Tuoddar är samiska för lågt kalfjäll.