Stengärdet, 2 juni 2016

Här följer – tillägnat er som var med – en nedteckning av en del av vad vi såg och hörde och pratade om när vi strosade genom Stengärdets naturreservat i Kungsör i torsdags (2 juni).
• En bästergök.
• Blåbärsris i massor, som just blommat över. Såhär vackert såg det ut så sent som för en vecka sedan:

• Nattskärra såg vi förvisso inte, men vi pratade om den. Eftersom jag träffade på en sådan uppe på åsen strax innan guidningen är det mycket möjligt att ni kan få höra denna fågels mycket speciella läte om ni åker till Stengärdet en kväll i juni efter att det mörknat. Klicka här så får ni höra hur den låter.
• Humlor. Vi gjorde inga försök att artbestämma det som surrade under guidningen, men under mina egna promenader i Stengärdet den senaste veckan har jag sett bland annat blåklockshumla, stenhumla, jordhumla, ängshumla, åkerhumla och jordsnylthumla (den sistnämnda en av de där arterna som kapar andra humledrottningars bon, ungefär som göken gör med vissa småfåglars bon).
• Myrlejon, som alltså är larven till en hemlighetsfull nattaktiv slända som heter myrlejonslända.
• Grön sandjägare (Eller rättare sagt jag såg den på sandytan vid fikaplatsen, men jag hann inte visa er andra. Undra på det, denna skalbagge är förmodligen den snabbaste löparen som finns i vår natur, i förhållande till sin kroppsstorlek.)
• Solitärbin såg vi aldrig några, men här kommer en bild på den kanske snyggaste av alla de vilda ensamlevande biarterna. Jag såg detta långhornsbi (som det heter) dagen efter vår utflykt i närheten av där jag bor. Håll utkik i en blomrik ängsmark så kanske ni också kan få syn på det!
• Bofink, lövsångare och trädpiplärka hörde ni eventuellt under promenaden, men ni hörde framförallt mig berätta om hur de låter. Minns ni vem som sjunger: ”ja ja ja ja ja kommer från Jönköping, ja”? Klicka på respektive artnamn så får ni en repetition:
Bofink
Lövsångare
Trädpiplärka
• Apropå den deltagande tryffelhunden kunde jag inte låta bli att berätta om mitt möte med svampen hjorttryffel som finns lite varstans i våra skogar men av förklarliga skäl är svår att hitta eftersom den växer under jorden. Fast om man vet att en annan svamp som heter smal svampklubba ofta växer som parasit på hjorttryffeln blir det genast lättare. Svampklubban sticker upp ovan jord som en flagga som liksom säger: krafsa här så hittar du en hjorttryffel. Det gjorde jag i fjol, och detta var vad jag hittade.

PS. Hjorttryffeln är oätlig, åtminstone för människor.
• Fläckigt nyckelblomster eller Jungfru marie nycklar, orkidén med fläckiga blad som stod vid kanten av en av källorna och som inte hade slagit ut ännu.
• Spindelblomster. Den lilla, lilla orkidén med den småäckliga doften.
• Knärot. Orkidén som vi bara såg bladrosetterna av. När den blommar senare på sommaren ser den ut såhär:
• Klubbmurkling. Den konstiga lilla svampen som växte i en av källorna och som på engelska heter swamp beacon (träsk-fyr).
• Klibbticka. En av de allra vanligaste vedsvamparna som växer på döende eller döda träd. Ofta vackert grå och terrakottaröd.
• Ihoprullade björklöv som såg ut som små cigarrer. Jag har tagit reda på att den skyldige är en liten skalbagge med lång snabel som heter björkrullvivel. Vi såg ju hur larven såg ut som gömde sig därinne i bladet. Klicka här så får ni se hur den färdiga baggen ser ut
• Ritvas mystiska kokong. Någon sorts insekt har kommit till världen inne i den där sockervadden, men vilken det är förblir ännu ett mysterium. Som så mycket annat därute i naturen.
• Slutligen mätte jag upp en sträcka på 38 meter vilket fick motsvara de 3,8 miljarder år som liv har funnits på jorden. Vår egen art, Homo sapiens, har enligt samma skala funnits under blott 2 millimeter (200 000 år). Ändå finns det de som tycker att jorden och alla de åtta-nio miljoner andra invånarna som bebor den finns till just för vår skull, för att vi ska kunna bruka och förbruka dem som vi behagar. Det tycker inte jag.

Tack för utomordentligt trevligt sällskap.
Vi ses!
Eder barfotabiolog