Qigong är ingen mansfri zon!

Som qigonginstruktör stöter jag ibland på folk som undrar om qigong inte är lite mossigt. Nåt som bara passar äldre damer. Alternativt bara pensionärer.
Alla som praktiserar qigong vet bättre. Lite extra avstressade, balanserade och livskraftiga skrider vi genom livet, precis som de som ägnar sig åt yoga, mindfulness, naturvistelser, körsång och andra lugnande och stärkande aktiviteter. (Sen vet ju alla att man inte alltid är frisk och lugn som filbunken, hur mycket man än mediterar, andas med magen och går i slow motion … men man vet att man åtminstone har försökt påverka kropp och sinne i positiv riktning ☺)
I Kina och i flera andra asiatiska länder används den anrika qigongen dels som en sorts folkgympa (oavsett kön), dels inom medicinen – något som också börjar komma mer och mer här i Europa, och i USA. På den kurs som jag var på i Tyskland i våras var hälften av deltagarna kvinnor, hälften män. De flesta medelålders eller yngre.
Att det mest är mogna kvinnor i mina tre träningsgrupper här i Västermo och Bärsta (precis som, vågar jag påstå, i resten av landet) beror möjligen på att de har mer tid att bry sig om sig själva och är lite mer pålästa och nyfikna än många andra.
Själv fattade jag inte vitsen med qigong förrän efter fyrtio, flera år efter mina föräldrar – nu har de tränat i tio år, jag bara i drygt åtta.
Jag reflekterade inte över könsfördelningen förrän jag startade egna grupper. EN man kom (som var tvungen att hoppa av på grund av skada efter några gånger) utöver min egen make (som bara var med första gången). Någon enstaka hörde sig för på telefon men backade ur.
Men missförstå mig inte nu; jag njuter verkligen av umgänget, gemenskapen och träningen med alla dessa sköna, positiva kvinnor i Västermo bygdegård och i motorklubbens hus i Bärsta.
Men jag märker ju att det finns en nyfikenhet hos en del män i bygden. På vår fina bypub (öppen sista fredagen i varje månad) får jag alltid frågor – särskilt från de män som lever ihop med kvinnor som försvinner iväg till bygdegården för att qigonga på tisdagkvällarna: Vad gör ni däruppe egentligen? Är det som dans eller?
Är lösningen att ha qigonggrupper för grabbar separat? Eller ska man bara låta vara?
Jag hoppas i alla fall att åtminstone några av mina favoritkarlar vågar och vill dyka upp när jag kör adventsqigong i bygdegården den fjärde december. Det kostar 100 spänn, som går till bygdegårdens bevarande. Fika utlovas, liksom umgänge med ett gäng trevliga fruntimmer.