Om hur en sommarkurs kan urarta på bästa sätt

I år har Mats och jag äran att få hålla två sommarkurser på Jakobsbergs folkhögskola, 20 minuter med pendeltåg från Stockholms central. Det ser vi verkligen fram emot. (mer info finns här)

Det är något visst med folkhögskolor, har jag förstått genom åren. Man bor på internat – ofta lite lantligt – har kul, lär sig saker och får vänner för livet. Jag har alltid varit lite avundsjuk på det där, jag som pluggat i Stockholm.
Så när jag anmälde mig till en sommarkurs på Fridhems folkhögskola för fyra år sedan var det inte bara för att maken skulle dit, jag ville helt enkelt vara på en folkhögskola om så bara för en liten vecka; äta i matsal och umgås med kurskompisar på raster och kvällar.
Mats skulle måla porträtt i akvarell eller nåt annat som inte passar mig alls, så jag valde taiji (tai chi). Inte för att jag trodde att jag skulle gilla det egentligen, jag provade en gång i trettiårsåldern och det funkade inte alls. Jag kunde inte helt enkelt, det var svinsvårt.
Så kom jag till Fridhem, ganska nervös på första kursdagen, men med taiji-läraren Marianne Telford gick det inte att gnälla och beklaga sig över svårigheterna, det var bara att köra. Visst var det en utmaning, men det var faktiskt roligt. Och att vara på folkhögskola var precis så trivsamt som jag föreställt mig.
Det var helt enkelt en toppenvecka, och taiji ingår sedan dess i min hälso-verktygslåda. Det är precis lagom svårt och alldeles alldeles underbart.

Qigong är lätt att lära, i alla fall den form som jag lär ut. Så tveka inte, kom på kurs med oss! Det kan visserligen urarta till ett qigong- och naturberoende som du aldrig tar dig ur. Men det kan ju vara precis vad du behöver.

Foto: Mats Ottosson