Att andas tillsammans: om körsång och qigong

I förra veckan såg jag ett elva minuter kort föredrag på youtube.com med musikern Rickard Åström. Han har tillsammans med forskare i Göteborg visat att hos körsångare – som ju ofta andas samtidigt under sjungandet – håller även hjärtfrekvensen/pulsen gemensam takt. Studien blev en världsnyhet. Åströms tes är att vi kopplas ihop känslomässigt när vi sjunger och andas tillsammans och att det är en orsak till att körsång kan fungera som terapi för människor med psykisk ohälsa. Han har också kommit fram till att effekten är störst när man sjunger långsamma sånger.

Jag tolkar det såhär: När man andas långsamt tillsammans känner man sig (omedvetet eller medvetet) som en del av ett sammanhang, man kommunicerar med sin egen kropp och andras genom andningen. Att känna tillhörighet är livsviktigt, därför mår vi bra av att sjunga tillsammans.

För mig känns det självklart att qigong och andra relativt lugna gruppaktiviteter med fokus på andningen kan ha precis samma effekt. Jag ser det när jag själv deltar i kurser och jag ser och känner det definitivt under den qigongträning som jag leder på tisdagskvällarna. Deltagarna blir trygga tillsammans, det behövs inget snack, bara lugn andning och långsamma rörelser. Vi blir liksom ett under passet, och ur den gemensamma pulsen och andningen uppstår en alldeles särskild gemenskap. Garden är nere. Man är avslappnat glad och vänlig. Kanske blir man sitt bästa jag efter ett qigong- eller sångpass helt enkelt?