Går och går

Jag går och går. Idag gick turen i småregn genom ett liksom gråtmilt och stilla landskap endast avbrutet av lite ensam talgoxesång i nån trädtopp, några gapiga nötskrikor i ett enesnår och ett gäng småpratande grågäss på en åker. Och mina stöveltramp. Såg två tranor sträcka mot Bärsta, helt ljudlösa, så vackra.
Jag är en lyckligt lottad människa som kan gå ut och gå när andan är den rätta; när solen skiner varmt och vackert eller när tankarna är som havregrynsgröt i huvudet och depp tynger i bröstet. Jag går mig till lugn, jag mår alltid bättre och tänker klarare när jag kommer hem.
Jag har gått så mycket denna vinter – jagat sparvugglan och inspirationen. De kom, till min lycka. Alla dessa svettiga undertröjs- och leriga käng-dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Joho. Det visste jag visst.