Social eremit med förhinder

Hej jag heter Åsa och jag är en social eremit.
Jag känner mig ofta ganska obekväm som minglare och med folk jag inte känner, men trivs strålande bra med släkt och vänner. Om det inte blir för ofta. Jag gillar helt enkelt att vara i fred. Eller så är jag lite blyg. Eller både och.
Ibland överraskar jag dock mig själv med att stortrivas i grupp med en massa folk jag inte känner. Man samlas kring ett gemensamt intresse, stämningen blir sådär skön och öppenhjärtlig. Modet växer, man blir glad.
Förra helgen förkovrade sig 25 närnaturguider i natur och hälsa i krokarna kring Naturens Hus vid Rynningeviken utanför Örebro. Det var några grader kallt, vintersol, snöfall, vackert.
Jag – som skrivit studiecirkelmaterialet ”Lugn av naturen” tillsammans med maken – och Kajsa Grebäck från Studiefrämjandet och var kursledare. Dagarna ägnades åt guideövningar, naturnjutningar och diskussioner.
Vi hade inte särskilt många timmar tillsammans egentligen. Många var nog lite nervösa i början, jag med. Men det kändes att alla var öppna för att lära av och peppa varandra. Det var kärlek och omtänksamhet i luften. Vi var allvarliga. Vi skrattade mycket.
Då glömde jag helt bort att jag är en eremit.

Bilden är tagen av Michael Söderström från Västervik som var med på kursen.