Lust att elda

Syjunta och vinjunta i all ära, men senaste nytt för mig är eldjunta.
I lördags kväll drog vi ut i skogen i trakterna av Hjälmare kanal. Åltorps-Lena körde fyrhjuling, en stadig krabat som inte hade några problem med att ha två fruntimmer i sadeln och två på kärra bakom. Vid Tensjön tände Lena i eldstaden vid vindskyddet och sen satt hon, jag, Nettan och Åsa A där och tittade in i elden och pratade i nästan sju timmar. Vi väntade in glöden och grillade medhavt medan mörkret föll över is och snötäckt tjärn och gles tallskog. Mellan varven satt vi bara tysta. Eldtagna.
När temperaturen sjönk, la vi på några vedklabbar till och flyttade närmare varann och elden.
Varför mår man så bra när man tittar in i en eld?
Kanske kommer lugnet för att hjärnan får vila från att annat när man förlorar blicken i färg- och ljusspelet eller när man njuter av eldljuden; knastrandet, och sprakandet. Dofterna. Värmen mot huden.
Förmodligen är det stenåldersmänniskan inom oss som talar när vi känner trygghet vid eldstaden. Hemkänsla. Att samlas kring en eld eller en måltid (eller både och) är gemenskap i en av dess allra mest ursprungliga former, ja en av mänsklighetens äldsta sysselsättningar. Nu behöver vi inte längre elden för att överleva. Men ändå …
Det är en vacker konst att göra upp en eld och hålla den vid liv. Hur vacker och fascinerande förstod jag inte förrän jag fick Yngve Ryds bok Eld. Flammor och glöd – samisk eldkonst (Natur och Kultur) i min hand.
Ryd har intervjuat åldrande samer och fått ta del av deras djupgående ved- och eldkunskaper. Boken innehåller rena grundkunskaper i eldteknik, fakta om hur man gör upp olika sorters eld (kaffeeld, stockeld och allt däremellan) och hur en enbuske kan rädda livet på en, eldanknutna myter, historier från gammalt sameliv med mera. Läs!
Men det finns moderna sätt att ta tillvara gammal kunskap också: Kolla här!
Lite onödigt komplicerat kanske. Tändstickor är faktiskt en rätt bra uppfinning.
I Yngve Ryds bok står det bland annat att det går bättre att göra upp eld om man är glad. Tänk på det när du bjuder några vänner på samkväm vid närmsta eldstad nästa gång. Och kom ihåg att släcka noga sen.