Jag lämnar spår

Äntligen några decimeter snö! Jag är en oförbätterlig entusiast när det gäller längdskidåkning. Allra helst kliver jag omkring på mina lagg i sakta mak i hemmaterrängen. Tekniken lämnar mycket övrigt att önska men jag svettas för det mesta ymnigt och är glad. Jag försöker, oftast förgäves, tyda alla tecken och spår i snön. Suger på några russin, gnager på en mandel. Är i fred. Men inte ensam; korpen ropar över skogen. Jag korsar en rävs spår, följer ett rådjurs.
Det är extra fint med nysnö. Jag gillar känslan av att skapa min egen väg. Och jag gillar att lämna spår – om så bara för en stund.