Krama en björk

Om du inte visste det så är det väldigt välgörande att krama ett träd. Prova får du se. Håll om. Lägg pannan eller kinden mot barken. Blunda. Lyssna till vinden i trädets krona. Andas lugnt.

Träd står stadigt i ur och skur år ut och år in – många gånger genom århundraden – och är en stilla påminnelse om att livet inte bara är det som pågår runt kring lilla mej just nu. Det är så mycket mer!
Jag blir inspirerad av att tänka på träd. Att försöka stå stadig som ett, i livet. Jag vill öva mig i att låta stormar och regnväder komma men inte knäckas för det, utan stå rak och stolt. Och att förstå att även om löven faller om hösten (eller man tappar håret av en cytostatikabehandling) så kommer oftast en vår med nya löv (och nytt hår).
Man kan finna hur många liknelser som helst mellan sitt eget liv och trädets. Försök får du se. Träd är dessutom fantastiskt spännande biologiska varelser, men det får vi ta en annan gång.
Den snedväxta fina björk som jag kramas på bilden med står bakom Naturens hus i Örebro. Jag var där på Lugn av naturen-kurs med Studiefrämjandet, och en av deltagarna, Hans från Karlskoga, höll en väldigt fin guidning där man bland annat fick välja ut björk att lära känna. För att inspirera oss och få oss att fatta poängen läste han en fin text om björkar ut samlingsvolymen Naturessäer av Harry Martinsson.
Bilden är tagen av Pavel Koubek, fotograf på Nerikes Allehanda. För att få publicera den här på bloggen fick jag lova att lägga en länk till en pdf med artikeln som den var med i. Så då gör jag det. NA-artikel