Jag knarkar mindfulness

Mindfulness är i ropet just nu. Det kanske ni har märkt. Det är inte bara det att jag ska föreläsa om det på Avesta bibliotek imorgon. Nya artiklar, böcker och cd-skivor kommer mest varje vecka, det majndfullnessas i skolan, på jobbet, i naturen och överallt. Jag skulle bli helt galen på det om jag inte av egen erfarenhet visste att den där sortens meditation är ett så förbålt bra verktyg för självinsikt, stresshantering och allt möjligt annat och att mindfulness är ett så behagligt och avundsvärt sätt att förhålla sig till livet. Så jag läser allt jag kommer över och mediterar vidare. Det kommer jag nog att fortsätta resten av livet, att meditera alltså, jag har blivit helt beroende av de där välsignade stunderna av närvaro.

Men Bodil Malmsten tycker inte att man behöver läsa några böcker, lyssna på cd-skivor eller gå på kurs. Hon har en poäng va?
Det har kommit ett nytt begrepp som kallas mindfulness.
Mindfulness innebär att man ska vara varse det som försiggår exakt just nu, vara medveten om det. Ta in detaljerna, se sig noga för.
Så blir man inte stressad och utbränd.
Så löser man sina mentala problem, hjälp till självhjälp.
Mindfulness – det låter modernt och bra.
Tills man kommer på att det bara är vad ens mormor alltid sa – att man ska ta en sak i taget, blott en dag ett ögonblick i sänder.
(Ur De från norr kommande leoparderna)