Snyggflygare i byn!

Kajorna. Som jag fascineras av dessa fåglar. På morgonturen med hunden får jag se hur hundratals av byns skräniga svartklädda tuffingar lyfter från sina utkikspunkter i lönnen och aspen vid Anders och Kerstins hus och tar en skitsnygg flygtur i formation ut över närmsta åker, som värsta stararna. Flocken böljar hit och dit i tjugo sekunder. En flyguppvisning! Sen landar de i en stor, nästan perfekt rundel ibland sädesstubben och går där och betar och skrockar en stund, varpå de lyfter, flyger iväg en bit och landar i en ny form, lite mer som en cirkel med en slingrande svans. Efter någon minut lyfter en kaja ur svansen och landar i cirkelns utkant. Snart följer flera efter, och plötsligt står två ensamma kajor och petar i backen med näbben. En tittar upp: Vafan! Hon lyfter och flyger in i cirkeln, tätt följd av den andra. Så är cirkeln sluten igen. På några meters håll hoppar två skator och kollar oavvänt på kajorna.
När hela flocken efter några minuter lyfter svoschar det skönt i luften, ett starkt, mjukt ljud. Man kan faktiskt först inte se åt vilket håll de flyger, emot mig eller bortåt, nån sorts märklig synvilla. Bara kolsvarta silhuetter med snabbt vibrerande vingar mot den blekgrå himlen. Jag svär, man kan se luften vibrera runt och emellan dem.
De flyger från mig, de flesta landar i träden som de kom ifrån. Ett tiotal flyger småpratande bort över byn. Vart ska de?