Strosat nåt på sistone?

Att gå väldigt sakta – strosa – är knappast något gemene man ägnar sig åt varje dag. Inte jag heller. Man har helt enkelt oftast lite för bråttom, lite för mycket som väntar på en.
På sommarhalvåret kan i alla fall en tur runt i trädgården för att kolla vad som är på gång bli en sån där långsam promenad. Man njuter av grönskan i allmänhet, ser att pionerna är särskilt välväxta och generöst blommande i år, plockar lite sallad till frukostmackan, smakar på ett surt krusbär och noterar detaljer som att någon äter på krolliljorna eller att kirskålen spridit sig till en rabatt till. Lyssnar efter om någon pippi sjunger för en, lirkar försiktigt bort en vinbergssnäcka från nätet över jordgubbarna.
Njutning, sinnesstimulans, kroppsrörelse, koncentration, övning i acceptans – allt i ett.
Jag tog en sån där tur sent igår kväll när jag kom hem efter några dagars bortavaro. Det var varmt och fuktigt, massor av nytt att se. Sommarens första jordgubbar.
Idag är himlen grå, det är rätt kallt och regnar ymnigt. Då lägger jag en sjal om axlarna och tittar mest ut genom fönstret. Torparrosorna hänger lite med huvudena.