Mera sova ute

När jag var yngre gillade jag visserligen friluftsliv med tältning, men jag sov alltid rätt uselt. Och sämre blev det med åren när ryggen liksom satt i vägen och gjorde att jag blev stel som en kamel av att ligga på ett tunt liggunderlag. Det funkade bara inte. Jag mådde inte bra av det. Blev helt slut i flera dagar efteråt och fick köra ryggrehab en vecka för att återhämta mig efter en natt i tält. Jag bestämde mig för att spola tältandet for ever.
Men sen smög tältlusten sig på igen.
Ryggen ryckte upp sig, mest tack vare en hel del rätt beslutsam träning. Jag gjorde också en annan god investering: köpte för många pengar ett liggunderlag som man pumpar upp med händerna till ett slags tunn luftmadrass. Det revolutionerade tältandet för min del. Elva dagar på Padjelantaleden häromåret gick som en dans. Sov som en stock om nätterna.
Förra lördagen slängde jag och maken ihop lite campinggrejer och drog till skogs. En halvtimmes bilresa, middag med Hjälmarutsikt hos vännerna Berit och Johan, på det tio minuter med bil till Svalboviken, en timmes vandring på Sörmlandsleden, och sen, klockan kvart över tio på kvällen: upp med tältet. Tada! Kvällsdopp och gonatt!