Grönska, tystnad och meditation med förhinder

Vädret var strålande, varmt och soligt, mina bara fötter trivdes i gräset under de gående meditationerna och qigongen. De påbjudna tystnaderna mellan oss deltagare var behagliga. Morgondoppen kommer jag att minnas länge.
Jag har varit på helgretreat, meditationshelg, eller vad man nu ska kalla det på svenska. Mindfulnesscenter med Ola Schenström i spetsen stod för värdskapet: sittande meditation inomhus varvades med gående samt qigong utomhus i den vackra parken på Tollare folkhögskola utanför Stockholm.
Inte vara duktig, inte sträva, bara vara med sig själv och neutralt observera vad som dyker upp. Det är skitsvårt. Det går ju ärligt talat inte några längre stunder. Man övar och övar, men ändå drar tankarna iväg rätt vad det är. Jobbplanering är en grej som min hjärna verkar tycka passar särskilt bra under sittande meditation. Då och då flyter det upp en väldigt bra idé dessutom, det är det värsta (i alla fall om man inte minns den efteråt).
När jag gör qigong eller tai chi – mediterar i rörelse – går det lättare. Precis som när jag går väldigt sakta eller fokuserar på sinnesintrycken i naturen. Då lugnar sig hjärnan betydligt lättare, blir ockuperad av de långsamma repetitiva rörelserna.
Naturen och parken kring Tollare var en upplevelse i sig. Klippor, vatten, stora gamla träd, blommor. Man kunde låta ögonen vila på vattenspegeln. Känna solen på huden, doften av gräs. Det var svårare för hörselsinnet att finna fäste på något behagligt. När det var vindstilla eftermiddag hörde jag faktiskt bara trafikbuller; motorvägen från ett håll och järnväg och motorbåtar från ett annat. Ett eller annat ropande fotbollsbarn bröt igenom. Det var lite oväntat, jag hade förträngt att det är så det är i storstadens omgivningar.
Jag låtsades att motorvägen var en fors, och lät synsinnet ta befälet. En hare sprang blixtsnabbt rakt över gräsmattan. Plommonen hängde tunga och ätmogna. Skuggorna spelade Bach.