Vild vandringslust och livskris

”Det hade inget att göra med utrustning eller skodon eller trender eller filosofier i någon särskild epok, nej inte ens med att ta sig från punkt A till B. Vad det handlade om var hur det kändes att vara ute i naturen. Hur det var att bara gå mil efter mil utan andra skäl än att få uppleva anhopningen av träd och ängar, berg och öknar, vattendrag och stenar, floder och gräs, soluppgångar och solnedgångar. Det var en mäktig och ursprunglig upplevelse. Jag tänkte att det alltid måste ha känts så här att vara människa i vildmarken, och att det skulle kännas likadant så länge det fanns vildmark.”

Romanen Vild av Cheryl Strayed handlar om en gift akademiker (20+), som förlorar sin mor i lungcancer, tappar taget om allt och ger sig ut ensam på en 180 mil lång livräddande, lärorik och uppslitande vandring på Pacific Crest-leden i västra USA. Hon är helt ovan och lyssnar inte på några goda råd, shoppar bara loss på en massa friluftsprylar och ger sig iväg. För små, helt nya kängor, idiot-lite pengar och en ryggsäck som är så tung att hon inte kan lyfta den själv är bara några av misstagen. Fötterna blöder större delen av vandringen. Sorgen efter mamman, tillkortakommanden, rädslor och problem med familje- och kärleksrelationer och tabbar i friluftslivet löper parallellt genom boken. Huvudpersonen gör inga som helst försök att spela hjältinna vare sig i livet eller på vandringsleden. Hon lär sig eftersom, blir modigare och modigare på alla sätt. Till slut kan hon verkligen njuta av vandringen – och livet – emellanåt, trots sina evigt värkande fötter.
Historien är sann, Cheryl Strayed skriver om sig själv.
Boken har legat på topplistor, fått priser, sålt som smör, publicerats i många länder, viftats med hos Oprah Winfrey i teve och ska nu bli film.
Den här boken kan säkert intressera alla människor. Men kanske kan Vild bli för kvinnor vad den kultförklarade Into the wild av Jon Krakauer – den sanna, starka och sorgliga historien om Chris McCandless öde i vildmarken – är för många män. En gigantisk skillnad är att den här berättelsen har ett uppbyggligt slut. Cheryl Strayed klarade sig undan med värkande fötter, det tog visserligen några år för hennes tånaglar att bli normala igen, men hon överlevde. Och hon älskar fortfarande att vandra.