Fågelbordets lov

I helgen har det räknats småfåglar vid fågelmatplatser i hela riket, projektet kallas Vinterfåglar inpå knuten (har en egen facebook-sida, kolla!) och arrangeras av Sveriges Ornitologiska förening.
Oavsett om man för protokoll eller inte är det ett kul och lättillgängligt naturnisseri att spana på fåglar kring ett fågelbord. Man behöver inte ens bli kall om nästippen för att delta. Man behöver inte kunna en enda art för att ha nöje av det. Men jag varnar: man kan drabbas av lust att hämta fågelboken eller googla lite, efter ett tag. Man kan bli besatt; köpa mängder av olika sorters fågelmatare, sädeslag och fröer … och de är inte gratis.
Här på Krongården har vi utökat fågelmatningen rejält i år. Det är jag glad för. Jag har upptäckt att det är ren och skär vila att släppa alla andra tankar och titta på fåglarna en stund. Jag kör fast i skrivandet, suckar, lyfter blicken och får syn på myllret på marken under fågelmataren utanför kontorsfönstret. De hoppar runt, pickar frön, samsas ibland, bråkar lite ibland. Nån verkar ilsken, en annan snäll. Så reagerar alla samtidigt, lyfter och försvinner upp mot himlen med ett schwooosch, på en sekund. Det blir tomt en stund. Man tänker lite på vad som hände, vart de tog vägen. Jaha. Sen börjar man skriva igen.