Jag ska odla min osociala kompetens

Sommaren betyder högsäsong på jobbet. Skriver man om natur och om resor i Sverige får man skylla sig själv. Det betyder att sommarledigheten får spridas ut lite. Men jag klagar absolut inte, jobbet är ju ren och skär naturnjutning – med några intervjuer därtill – allt som oftast. I veckan far vi norrut till Jämtland för att om allt går som det ska vara med på kalvmärkning vid Helagsfjället som Mats ska skriva om, och sen vidare upp till Kolåsen för att förbereda den kurs som jag ska hålla där i augusti. I mitten av juli åker vi fem dagar till Gotland för att Mats ska skriva om fågelskådning och möjligen för att reka lite kring en kommande bok om Stora Karlsö. Så där brukar det se ut ungefär. Det låter inte som om det är synd om oss precis. Vi kommer garanterat att hinna vila också!
Att naturen är ett kalasbra ställe att ladda batterierna på inför hösten på råder det ju ingen tvekan om. Det är väl bland annat därför sommartorp, skärgårdsstugor, sandstränder och badklippor, fjällvandringar och cykelsemestrar lockar så många. Vi är bortskämda vacker natur i detta land. Det är en gåva.
Jag har en utmaning till mig själv denna sommar: Jag ska stänga av telefonen oftare när jag är ute, eller – ovana tanke – lämna den hemma. Jag behöver vara helt ifred lite oftare. Odla min osociala kompetens. Tänka efter. Tänka på ingenting. Just så.
(Att ta med sig hunden ut är ett sätt att vara ensam, men ändå inte. Min gårdshund Jojje gillar att sitta still och njuta. Han är en hetsgubbe när det gäller att vakta, men ett föredöme i skogssittning.)