Min svärfar är skidkung

Idag var jag ute på en välvallad skidtur (Blå extra, tips från skidkungen) i närnaturen.
Det var skymningsljus på snöigt vita ladugårdstak. Spår, spår, spår, kors och tvärs över snön. Så många hade varit ute och löpt över åkrarna före mig.
Jag tog det lugnt, jag hann se korparna leka över grantopparna.

Min svärfar Karl-Erik har gjort mig till en mycket bortskämd skidåkare. Idag (och igår och i förrgår antagligen) hade han åkt före och spårat – ungefär samma slinga som han har gjort i över tjugo år. Han är dalkarl och van skidlöpare, och skulle aldrig drömma om att spåra annat än med mankraft. Han började nog en gång för att barnbarnen skulle ha chansen att åka skidor i bra spår på hemmaplan. Nu är barnbarnen vuxna och har flyttat från byn och Karl-Erik är över åttio, men verkar inte ha några planer på att sluta spåra. Det är bra. Yngsta barnbarnet kommer hem och åker skidor i helgen. Och även svärdöttrar vill åka i fina spår.