Höstlig naturkraft

Ogräset frodas i trädgårdslandet, men det får vara nu. Jag gräver upp de sista rödbetorna och förundras över rekordhöga solrosor som vägrar sluta blomma trots frostnatt på frostnatt. Squashplantorna har givit upp för länge sen och ligger utsmetade med grenverket spretande som om det vill hålla sig fast vid jorden. Låt mig slippa hamna på komposten, typ. Hallonhäcken spretar otuktat åt alla håll. Och mangolden! Det är tredje skörden, och bladen är stora som dasslock!

Ko-terapi finns!

I alla fall snart. Jag snubblade över en artikel i tidningen Livet på Landet som handlade om Lönshults gård i Brösarp i Skåne. Helena Ullmark och Jonas Ivarson som driver gården ska satsa på ”Ko i ro”; besökare ska få komma dit och umgås i med deras kor. Rödkullor som terapeuter, helt enkelt.
– Det är väldigt rofyllt att sitta i hagen och vara med korna, säger Jonas när jag ringer för att få en kommentar. Och har man ont i huvudet eller känner sig stressad innan man går ner till ladugården, så släpper det när man varit där en stund. Man blir harmonisk!
– Ett annat bra sätt att umgås med kor är att rykta dem. Det gillar de, särskilt när de fäller vinterpälsen. Då kliar det väl skönt kanske.

Kool som en ko

Jag tror att det är nåt med hela uppenbarelsen; den tunga kroppen, uppsynen, hur den rör sig – och så ljudet av käkarna som mal när den idisslar. Kor är lugnande. De trampar lite, bligar på en. Släpper en blaja. Står där bara. Är. De har ett lugn som jag vill ha. Strävar inte så förbannat hela tiden. Är nöjda med samma och samma. Skuttar och slänger med rumpan när de blir utsläppta på våren. Sen lägger sig friden igen. Att jag dras till kor är ingen hemlighet (kolla här). Men jag tror att alla har en ko-människa inom sig. Generationers ko-känslor. Korna har fött oss, stött oss och hållit oss sällskap i tiotusen år. Tror att det sitter i generna, helt enkelt. Med tanke på hur jakten går på nya sätt att finna lugnet, så har kanske mjölkbönderna en chans till extrainkomster här. Kan de inte få schysst betalt för att göra mat så kan de kanske sälja ko-terapi? Vad sägs om gående meditation i lösdriftsstall, långsittningar i hage med snäll ko? Den som har ko-skräck får sitta utanför gärsgårn och glo på håll. Lyss till idisslande kor som står uppbundna i sina bås inne i lagårn. Det funkar också. Men gör inga ko-närmanden utan att fråga ko-ägaren först. Kor är som mänskor. Unika. Olika. Muuu!

No comments

Tranströmer som hälsoprofet

Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en chans att få se sig själv.
Tomas Tranströmer, ur Preludier; Mörkerseende 1970

Mina ögon föll på den här strofen medan jag sörplade rotfruktssoppa och väntade på Peter Englunds tillkännagivande av nobelpristagaren i litteratur för en stund sen.

Hälsa är en subjektiv känsla

Måste det vara så krångligt hitta rätt väg till hälsa?
Måste man läsa förnumstiga hälsobloggar eller hyllmeter med böcker och tidskrifter? Lyssna på vackra, extremt väl välrepade, überhyllade föreläsare? Gå den ena kursen efter den andra? Hålla sträng diet? Gå i terapi? Springa maraton?
Man måste ingenting.
Ta intryck. Inspireras.
Men lita på dig själv. Du kan. Du vet. Din kropp vet. Mycket mer än du tror.

Min kropp vet att det är bra för mig att bada. Kall-bada, ute-bada, natur-bada.
Så jag badade i Hjälmaren idag. Det var förunderligt varmt i luften, men vattnet kändes svinkallt även med mina rätt förhärdade mått mätt.
Det hände igen. Det händer varje gång. En kick. En känsla av nu. En känsla av jag.

Det var sommarens sista suck. Nu kommer raggsockornas tid.