Mer gröt!

På www.gröt.se finns mängder av recept, grötminnen och allt annat man inte visste att man behöver veta om gröt. Där hittade jag också denna grötfilosofiska monolog ur filmen ”Tillsammans” av Lukas Moodyson:

”Man skulle säga att vi människor är som gröt. Först är vi som de små havregrynen. Vi är små, torra, sköra och ensamma. Men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen och vi blir mjuka och kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas från det andra. Vi klibbar ihop och blir nästan upplösta. 
Men tillsammans blir vi en stor gröt. Som är varm, god och nyttig. Ganska vacker också. Jag tycker faktiskt att gröt är vacker. Ja, då är vi inte små, torra och isolerade längre. Istället är vi mjuka, varma och sammanklibbade. Då är vi en del av något som är större än oss själva. 
Och ibland känns ju livet som en enda stor gröt. Tycker ni inte det? 
Förlåt, jag står och drömmer. Skall ni ha en klick?”

Världens grötfrossa

Kokboken Nordens bästa mat av kostforskaren Viola Adamsson och kocken Katja Palmdahl (ICA Bokförlag) har just hamnat på mitt bord. Den frestar med allt från mjölksyrade rotfrukter, lingondricka och trattkantarellsoppa till hjortfärslimpa, tomat- och dillkokt gös och renskav med kantareller. Fint och bra och frestande på alla vis. Jag vill veta mer.
När jag når Viola Adamsson på telefon har hon dagen före snubblat på en trottoar och brutit handleden när hon skulle göra några ärenden inför en efterlängtad träningsresa till Kanarieöarna. Stackar’n.
Vi pratar på och hon berättar om sin intressanta forskning och vilka recept hon gillar bäst i boken. Jag lyssnar och antecknar.
Viola älskar gröt. I boken finns både blåbärsgröt med linfrö, kallrörd råg- och äppelgröt och klassisk kornmjölsgröt – hennes favorit – med.
– Jag är faktiskt något av ett grötproffs, säger hon, jag äter nog gröt fem gånger i veckan.

Grötfrossan går över världen, läser jag i en av de stora morgontidningarna. Gröt serveras numera på allt från bättre näringsställen till snabb- och hämtmatshak och i Storbritannien och USA. ”Den moderna livsstilens heliga graal” kallar tidningen The Guardian gröten för. Sandwichkedjan Pret A Manger säljer 50 000 portioner gröt i veckan. I New York kan man få havregrynsgröt serverad med knäckigt sött crème brulée-täcke för 16 USD, och världens första rullande grötbar – som finns i Skottland – serverar havregrynsgröt i åtta olika varianter/smaker. I detta grötrike hålls också sedan 17 år eller så det årliga världsmästerskapet i grötkokning.
Fina svenska krogar hänger förstås på det har jag också läst på nätet. De är inte bakom på det viset. Sveriges första grötkafé har dessutom öppnat i Holmsjö, några mil norr om Karlskrona i Blekinge. Där kan man förstås äta frukost- eller lunchgröt, men också gå på grötprovning. Det är den nordiska mästaren i grötkokning, Pia Redin, som rör om i grytan. Hennes mästargröt görs på skrädmjöl
(mjöl av rostad havre), havregryn, kardemumma, honung, lite salt samt vatten.
Själv är jag en havregrynsgrötsmänska, som sällan tänkt längre än till att ha i lite rågflingor eller byta ut sylten. En deciliter havregryn, två deciliter vatten, koka, röra. På med lite rårörda lingon, röd mjölk.
Det lindar sig som bomull kring hjärtat, som min mamma brukar säga.

Nordiskt, närodlat, nyttigt och lite nördigt

Kantareller, morötter, äpplen, vinbär, lingon, nässlor havre, gös, vitkål, rapsolja och viltkött. Det är några av råvarorna i det så kallade nordiska köket. Forskning vid flera lärosäten i Norden, bland annat Uppsala universitet, pekar mot att man kan äta übernyttig mat komponerad av bara traditionellt nordiska råvaror. Det bevisat hälsosamma medelhavskäket har fått en konkurrent – det visar sig att nordisk mat påverkar hälsan och vikten i princip lika positivt. Forskarna menar att det faktiskt är en fördel att frukt, bär och grönsaker inte kan växa så fort i vårt svala klimat, då hinner de utveckla smak och näringsämnen till det yttersta.
I love it. Visserligen är jag stor diggare av olivolja och spansk manchego-ost, men rapsolja och västerbottenost är väl så goda. Och det är ju det där med närproducerat som känns lite varmt om hjärtat för en medelålders miljömupp.
Många finkrogar satsar nu på nordiska smaker och serverar mat som rotmos och fläsklägg, pölsa och blodpudding i lyxvarianter. Mest extrem i den svängen är kanske den unge kocken Magnus Nilsson på prisbelönta Fäviken Magasinet i Jämtland. Han verkar vara naturnisse och matnörd i ett! Han kör fjällnära producerat, i konceptet ingår egna grönsaksodlingar, djur och slakteri på gården. Han jagar, fiskar och plockar ormbunkar, lavar och annat vildväxande som han väver in i menyn. Restaurangen har bara 16 platser och maten kostar skjortan, men krogen har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet i media för att dra folk som kor drar flugor. Nilssons favoritråvaror är smör, pensionerad mjölkko (!) och vild öringrom, enligt den nyutkomna boken Upplev det bästa i Sverige (Ottosson&Ottosson/Bonnier Fakta).

Våga vara lite eljest

Det där med att våga vara lite eljest (i betydelsen speciell, annorlunda) drömde jag om redan när jag var ung. Jag skrev en krönika om det i den tidning jag jobbade på då, minns den nog mest därför att en bekant sedan citerade den i Ekots tidningskrönika. Den satte i alla fall fingret på något, som jag minns det. Jag har alltid velat tro att jag egentligen är en ultrafeministisk, frihetstörstande skönande som bara vill måla tavlor, gå i långkjol, odla morötter och rädda världen. I själva verket är jag mest en präktigt hemmakär (men feministisk), småskraj (men ibland ganska modig), rätt lat (mellan varven), före detta fotbollsspelare och friluftsfreak. Intressant!
Men vem är man då innerst inne? Och hur vet man det? Den frågan ställde Patricia Tudor Sandahl i sitt fina Vinter-program häromåret (lyssna här!). Det tål att tänka på. Kanske vet man det i själ och hjärta. Eller inte. Kanske är man många olika saker på en gång. Kanske tar det ett helt liv att ta reda på vem man är. Eller så förändras det hela tiden.
Karin Thunberg skriver idag i Svenska Dagbladet under rubriken ”Som gammal ska jag bli excentrisk”. Läs och begrunda.
Ärligt talat tror jag inte att jag är så udda som jag inbillar mig☺. Det är en rätt skön tanke.

Ladda livsenergi i Halland

Kolla! Den här måltiden snodde vi deltagare och kursledare ihop i lördags under ledning av matkreatör Elisabet Nilebrant på Sörby Naturhälsogård. Jag var där för att tillsammans med henne och traumaterapeut Gunilla Hamne förmedla olika sätt att hitta och odla livsenergi i vardagen.
Mitt jobb var att prata om och visa på kopplingen mellan natur och hälsa. Först var vi i det fina, stora växthuset. Sen skickade jag ut deltagarna, arma själar, i det för dagen sällsynt blåsiga och kalla halländska landskapet, i något som blev en rätt rask (jag vet, förbjudet, förlåt) genomgång av hur man kan använda sina sinnen och sin kropp för att hitta lugnet i naturen. Tack vare deltagarnas allmänt goda humör, lite lånade strumpor och filtar och en björk som vill vara en ek, så tror jag dock inte att någon tog skada, även om en och annan var lite röd om näsan en god stund efteråt. Förhoppningsvis gick poängen fram – ut och njut! Bli lugn av naturen.
Vi värmde oss i köket. Först berättade Elisabet om hur man kan ställa om sin mathållning till att bli mer vegetarisk, klimartsmart och hälsosam. Sen fick vi laga vår egen lunch. Toppklass. Det känns som om jag vill massera vitkål och skapa storverk av kirskål och nässlor resten av livet. Hoppas att recepten kommer snart…
På eftermiddagen höll Gunilla en workshop i TTT – Trauma Tapping Technique – som hon arbetar med i bland annat Rwanda och Kongo, där hon behandlar och lär ut den till före detta barnsoldater, våldtäktsoffer, krigs- och folkmordstraumatiserade människor med flera (läs mer här). Den här tekniken funkar också bra för att behandla och läka mindre trauman, fobier och alla möjliga rädslor och förlamande tillstånd. Tappingen gör bland annat att den starka kopplingen mellan en händelse och de känslor som kroppen förknippar med händelsen släpper, enligt Gunilla.
TTT är ett enkelt, gratis sätt (på hemsidan ovan finns allt du behöver veta) att behandla sig själv och andra. Precis som naturvistelser.
Initiativtagare till Livsenergidagen var Liselotte Abel – som äger och driver Sörby naturhälsogård tillsammans med sin man Vagn. Hon har mängder av strängar på lyran, och är bland annat psykoterapeut som jobbar trädgårdsterapeutiskt med klienter som kommer till gården. Dessutom anordnar hon kurser, föreläsningar, workshops, retreater och musikkvällar, driver bed&breakfast med mera i detta nybyggda miljöanpassade paradis, som också fungerar som konferenscenter. Läs mera här. Att bara vistas här ger livsenergi – prova vettja.
Liselotte leder också fina natur- och hälsoguidningar i Sörbys pastoralt vackra närnatur. Under söndagens retreat – som följde på lördagens livsenergiladdning – ledde hon oss i en vandring som slutade med att jag badade i vitsippor i en ekbacke. Ett sånt vårminne är lätt att bära.

Hört talas om påsktomater?

Jag har läst två intressanta böcker om mat och hälsa på sista tiden: Hjärnkoll på maten och Hjärnkoll på vikten av Gunilla Eldh och Martin Ingvar (Natur & Kultur).
Läs! säger jag bara. Läs!
Strunta i tillfälliga dieter! är budskapet. Krångla inte till det. Dumpa mikron, laga mat själv. Sötsaker och skräpmat korrumperar hjärnan – den vill bara ha mer! Hjälp den att lära om! Tipsen om hur man gör är konkreta och lätta att följa för den som vill.
En liten snygg gör så här-film på hemsidan www.hjarnkoll.com späder på och utvecklar böckernas tankar om att
– Fett är fint
– Kött från djur som betat gräs och örter är bäst
– Fisk gör hjärncellerna spänstigare
– Ägget har allt
Det är nåt med tilltalet och urvalet av fakta och forskning som gör att hjärnkoll-böckerna funkar för mig när andra böcker om mat och hälsa har svårare att nå fram. Kanske är att det är enkelt och bra skrivet, troligen tack vare Gunilla Eldh, som är medicinjournalist. Och så är det Martin Ingvars pondus i frågan. Det känns som om man vet att han har hjärnkoll på detta (det borde han ha, han är ju hjärnforskare). Jag känner helt enkelt inte alls samma förtroende för de dietextremister (och varumärken) som brukar komma till när det gäller mat och hälsa.

På hemsidan och i matboken finns mängder av recept.
Mina påsktomater till exempel. Vackra, urgoda, superenkla att få till. Den mest urvattnade tomat får en smak av sol och sommardag. Gör såhär: halvera ett valfritt antal tomater och ställ dem med snittsidan uppåt på en plåt med bakplåtspapper. Skjuts in i ugnen i 50 grader i åtta timmar. Sen en timme på 100 grader. Klart! Jag ska smula fetaost över till kvällen och äta soltomaterna till lammstek. Kuckeliku!

Broderi som meditation

Livet är kort. Börja brodera. Det är budskapet på brodera.nu/blogg, en av alla sköna bloggar och hemsidor i sajberspejs som handlar om broderande och skapande på längden, bredden och tvären.
Kanske är det den relativa långsamheten och kravet på fullständigt fokus som gör att livet liksom stannar upp och tar en paus när man broderar. Man hamnar i en varm, go tidsficka där inget annat existerar än nästa stygn. Och nästa. Och nästa. Inget annat spelar roll just då. Alla andra tankar stannar av. Broderi som meditation.
Min textilslöjdslärare på Fribergaskolan hade nog ingen aning om att hon gav oss ett verktyg för medveten närvaro. Hon brydde sig mest om hur korsstygnsbroderiet såg ut på baksidan när man broderat klart. Stackarn!

Kolla här och inspireras till sköna projekt: brodera.nu, broderamera.nu, fingerfarda.com, fuldesign.se, stuffyoucanthave.blogspot.se, pinterest.com

Den broderade formfranskskivan är broderad och fotograferad av Helena Ericsson (brodera.nu).

Jag mötte sommaren

En vecka i grönska och sol på Mallorca gjorde under med kropp, själ och livskraft. Isande, pulshöjande morgondopp, qigong på stranden, koltrast på taket! Skönt umgänge med mor, far och bror. Med havet.

Leenden som lyckopiller

Kärleksfulla omtankar och leenden är förnybara. En närmast oändlig resurs. Sprid!
Man blir glad av att göra andra glada. När ytterligare en människa för en stund fylls av positiva känslor blir världen en lite, lite bättre plats att leva på.

Bilden är tagen av Roger Pedersen från Eskilstuna. Han mötte de här glädjespridarna i Kambodja. ”Det var tempelvaktmästarens döttrar – jag pratade svenska och dom khmer och vi skrattade lika mycket åt detta”, skriver han.

Virka en näsvärmare

Jag har varit på kurs på Blåhammarens fjällstation Jämtland. Vilket blåshål! Vilken gourmetrestaurang! Vilken drömtur!
Bastun hade ett runt fönster med utsikt mot fjället, draghunden sov i snödrivan och det tjöt i skorstenspipan dygnet runt.
Vi stod pall för hårda vindar, åkte telemark (försökte), åt übergott och stickade och virkade som besatta! En närmast perfekt kombination.
Min vän Sara virkade en näsvärmare.