Dra aldrig upp dragkedjan på sovsäcken i isbjörnsland (Susanne Åkesson)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin nr 4/2021
Vem? Susanne Åkesson, 56 år, professor i zooekologi som forskar om djurs flyttning och navigation.
Var? Sverige, Norge, Finland, Island, Danmark, Estland, Polen, Italien, Tyskland, brittiska Ascension Island i södra Atlanten, Mongoliet, Kina, Tunisien, Kenya, Arktis (tre resor, inkl. Kanada, Ryssland, Ishavet och Nordpolen).
Det är inte som en actionfilm när man går ut, precis (Moa Pettersson)
Text: Åsa Ottosson
WWF magasin nr 4/2023
Vem? Moa Pettersson, 34, entomolog (insektsexpert), på SLU Artdatabanken i Uppsala. Styrelseledamot i Sveriges Entomologiska föreningen och Svenska Botaniska föreningen.
Var? Inventerar fjärilar på olika platser i Sverige, denna sommar bland annat i Lapplandsfjällen.
Bara vara – om att släppa allt en liten stund
Text: Åsa Ottosson
Stångmärket nr 4/2023
Stillhet ger lugn
Skaffa en favoritplats i närnaturen och besök den ofta, säger Mia Hallberg. Bara sitt där och vila. Förutom många sköna stunder får du en plats att återvända till i tanken, i vardagen. Blunda och förflytta dig dit. Förhoppningsvis hittar du på så sätt tillbaka till en känsla av fridfullhet och avslappning.
Hållbart skogsbruk
Text: Åsa Ottosson
Stångmärket nr 2/2021
Vitamin N – naturvägledning bidrar till folkhälsa
Text: Åsa Ottosson
Naturvägledaren nr 5/2021
Skydd under ytan
Text: Åsa Ottosson
Foto: Susanne Qvarfordt
Stångmärket nr 2/2020
Artskåda – uppmärksamhetens konst och igenkännandets glädje
Text: Åsa Ottosson
Stångmärket nr 2/2023
strong>SKÅDARENS UTRUSTNING
Kikare. Fågelskådning är i princip omöjligt utan en hyfsad handkikare. När man kommit över nybörjarstadiet vill man ofta ha en tubkikare med stativ. Tyvärr är bra tubkikare dyra!
Kamera. Mobilkameran fungerar ofta utmärkt, men en systemkamera med makrooptik är bäst för småkrypsbilder och en dito med teleobjektiv behövs för bra fågelbilder. Adapter som gör att man kan ta bilder med mobilkameran genom tubkikaren finns också.
Håv. Viktig för den som vill närgranska och artbestämma småkryp. Vanlig insektshåv fångar flygande insekter, en kraftigare slaghåv används för myllret som göms i markens växtlighet.
Lupp. Nödvändigt för artbestämning av många småkryp och växter. Lyxvarianterna har inbyggd LED-belysning.
I BOKHYLLAN, TELEFONEN OCH DATORN
Artbestämningsböcker och liknande. Fågelguiden av Svensson, Mullarney & Zetterström, Fåglar i Stockholms skärgård av Peter Enström samt Nordens flora eller Svensk fältflora av Mossberg & Stenberg är användbara liksom Fjärilarnas skärgård av Fredrik Sjöberg. Mer inspiration: podden Artbibliotekarierna tipsar från Naturmorgon i P1.
Websidor och appar: vilkenart.se (småkryp) och artfakta.se (diverse) kan ge digital artbestämningshjälp. xenocanto.org innehåller fågelsång av all världens fågelarter. Appar som kan ge artbestämningshjälp i telefonen är till exempel artsorakel (analyserar foton av alla artgrupper) och birdNET (analyserar fågelsång). Hur bra de fungerar beror till stor del på hur bra bilder respektive inspelningar man kan servera appen.
Natursmarta samarbeten ger rikare skärgårdslandskap
Text: Åsa Ottosson
Stångmärket nr 2/2020
Jag övade med tubkikaren varje dag innan jag gick till skolan (Annika Rastén)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin nr 2/2021
Vem? Annika Rastén, 40, biolog och fältassistent som älskar att ha ett fritt jobb där hon får vara utomhus hela dagarna.
Var? I jordbruksmarkerna i Lagga utanför Uppsala där hon varje vår i 16 års tid kartlagt och ringmärkt stenskvättor. I Dalarna/Hälsingland där hon sedan ett par år tillbaka inventerar örnar. Ibland dessutom trädmätning i uppländska skogar som skulle kunna lämpa sig för vitryggig hackspett.
Vi måste ge skogen en röst nu – snart är det för sent (Helena Björnström)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin NR 3/2023
Vem? Helena Björnström, 34, naturvårdsmykolog (svampexpert) som arbetar på konsultbasis med artinventering, naturvärdesbedömning och utbildning. Uppdragen kommer från myndigheter, företag, föreningar med flera.
Var? I olika delar av Sverige. Kalkbarrskogar i Uppland och på Gotland och sandtallskogar i Norrbotten är några av de naturtyper som hon jobbat med att kartlägga de senaste åren. En fälthandbok om de sistnämnda är på gång.
Läs mer...Jag försöker vända rädsla till nyfikenhet (Claes Andrén)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin 4/2020
Vem? Claes Andrén, 71 år, professor i bevarandebiologi, grod- och kräldjurs-expert och filmare med varma känslor för stäpp och ökenlandskap.
Var? Turkiet och Grekland (ett tiotal resor vardera), Iran, Kaukasus (Ryssland), Kazakstan, Armenien, Vietnam, Costa Rica, Panama, Namibia, Australien
Läs mer...Djur slutar aldrig att fascinera mig (Marie Dacke)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin 1/2021
Vem? Marie Dacke, 47 år, professor i sinnesbiologi vid Lunds universitet. Forskar om insekters navigationsförmåga och älskar livet i fält.
Var? Sydafrika, minst en gång om året sedan femton år tillbaka (olika arter av dyngbaggar och en art myra). Panama, 2009, 2012, 2014 (två arter av bin). Australien: 2004–2005 + några gånger under de följande åren (honungsbin och myror). Namibia: 2009, för att titta på hur ökenskalbaggar samlar vatten från morgondimman.
Läs mer...På fjället är jag lycklig (Åke Lindström)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin 3/2020
Vem? Åke Lindström, 58 år, professor vid biologiska institutionen, Lunds universitet. Fågelforskare som känner sig mest hemma på fjället och tundran.
Var? Västra Island, sydöstra Kenya, Tundraexpeditionerna 1994 (Rysslands ishavskust)
och 1999 (Kanadas nordliga övärld, inkl. den magnetiska nordpolen), västra Alaska samt
(varje år sedan 1983) Ammarnäs, Lappland.
Fåglarna har alltid funnits för mig just när jag behövt dem (Björn Olsen)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin 2/2019
Vem?
Björn Olsen, 60, ornitolog och professor i infektionssjukdomar som kombinerar passion med profession. Han undervisar, jobbar som överläkare och forskar om zoonoser – sjukdomar som sprids mellan djur, framför allt fåglar och människor.
Var?
På alla kontinenter. Blir ofta utkörd med helikopter till ett vattendrag i en ödemark för att i veckor samla prover – oftast bajs – från fåglar. Reser snart till Sydostasien för att leta efter urhönan (röd djungelhöna) och urcampylobaktern (bakterie som orsakar maginfektioner).
På naturens sida (Erik Hansson)
Text: Åsa Ottosson
Foto: Thron Ullberg
Turist nr 6/2019
Jag längtar alltid till fjället (Nannie Fredriksson)
Text: Åsa Ottosson
Foto: Thron Ullberg
Turist nr 1/2020
Tillgängligt från norr till söder
– Naturum Laponia med omgivningar, Stora Sjöfallet Nationalpark. Världsarvsnatur, vandring i öppen fjällmiljö, utställning.
– Abiskojaure fjällstugor, i väglöst land 14 kilometer från Abisko. Tillgängliganpassad stugplats. Vandring, längdskidor, sitski, hundspann.
– Serri naturreservat, Jokkmokk. Vandring i naturskog, fiske.
– Vaukaströmmarna, Arjeplog. Fiske och vandring.
– Skuleskogens nationalpark med Naturum, Höga kusten. Världsarvsnatur med upptäckarpark med vandring, naturutställning med mera.
– Strömsholms naturreservat, Västmanland. Fågeltorn vid Billingen, vandring, skridskor.
– Rynningeviken och Oset, Örebro. Promenadområden, fågelskådning.
– Björnö, Stockholm. Snorkling och simning vid Torpesands brygga, vandring.
– Dummemosse naturreservat, Jönköping. Vandring, längdskidor.
– Söderåsens nationalpark med Naturum, Ljungbyhed. Vandring i bokskog, naturutställning.
Läs mer...Jag blir väldigt fort förvildad (Ewa Wikberg)
Text: Åsa Ottosson
WWF Magasin nr 3/2021
Vem? Ewa Wikberg, 49, zoologisk chef på Nordens ark som älskar sin arbetsplats men önskar att den inte skulle behövas.
Var? Fältuppdrag i Indien (snöleopard), Tyskland (europeisk vildkatt), Ryssland (persisk leopard, i samarbete med WWF i Ryssland), Norge (järv), Sverige (blandade inventeringar), USA (förvaltning klövdjur) Malaysia (havssköldpaddor), Nya Zeeland (hjort), Sverige (vit stork), Litauen (lodjur), Polen (visent).
Jag är både njutare och vetenskapsman (Lars Svensson)
WWF EKO 2/2018
Text: Åsa Ottosson
Vem?
Lars Svensson, 76, hyllad ornitolog och författare som bland mycket annat skrivit Fågelguiden, en handbok som översatts till 22 språk och sålts i över en miljon exemplar och en ringmärkarguide som varit standard i Europa i över 40 år. För tillfället arbetar han med Handbook of Western Palearctic Birds.
Var?
I första hand Västra Palearktis, enkelt uttryckt de icke-tropiska delarna av Europa, sydvästra Asien och Afrika norr om Sahara. Lars Svensson har bland mycket annat gjort åtta resor vardera till Kazakstan och Israel, sju till Turkiet, sex till Spanien, fem till Sibirien och fyra till Oman samt besökt och studerat fåglar i de flesta av Europas länder.
Vilt och vackert i nya Tiveden
Turist nr 5/2018
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Åsnen: De tusen öarnas sjö
Turist nr 4/2018
Text: Mats Ottosson
3 i topp i nationalparken
Bjurkärr. Promenadvänlig udde med vacker och synnerligen artrik ädellövskog. Kanske allra vackrast under bokarnas lövsprickning på våren.
Västra Åsnens öar. Bergön (en stor ö med både djup skog och ett litet hemman), Södra Aspö (gles och promenadvänlig bokskog), Norra Aspö (svårtillgänglig ö med barrskog och inslag av löv). Nås med kanot eller båt. Tillträdesförbud av fågelskyddsskäl under vår och sommar, utom på delar av Bergön och Södra Aspö.
Banvallsleden. Vandra eller cykla på en gammal järnvägsvall från Torne, Hulevik eller Ulvö samhälle till Ulvåsen och vidare rakt över sjön till Toftåsahalvön och Ålshult.
3 i topp kring nationalparken
Lunnabacken. Vackra ängsfruktodlingar med rik flora och storslagen utsikt över Åsnens ö-värld. Fler ängsfruktodlingar: Tåget och Ällenäsa udde.
Huseby bruk. Bruksgatan kantas av historiska byggnader, butiker och museer, hantverkare och naturum. Direkt söder om bruket finns fågellokalen Husebymaden.
Ålshults handelsbod. Charmig mötesplats med bland annat kafé, hantverksbutik och kulturarrangemang.
Alla räknas under ett myllrande dygn
Text: Mats Ottosson
Foto: Ola Jennersten
WWF Eko nr 3/2016
En bioblitz är en totalinventering av samtliga arter på ett bestämt område under en begränsad tid – oftast ett dygn. Denna biologiska blixtinsats genomförs av ett antal inbjudna artexperter som finkammar området, var och en med fokus på sin artgrupp. Inventeringen bygger på lust och ideellt engagemang, det vilar ofta ett slags festivalkänsla över arrangemanget. I upplägget ingår mer eller mindre alltid en publik del. Vid bioblitzen på Urnatur i Östergötland bjöd artexperterna allmänheten på guidningar och det visades prov på naturvårdsinsatser som lieslåtter, hamling och tillverkning av biholkar.
Sveriges första bioblitz ägde rum i Röttle utanför Gränna i augusti 2012, med Gränna skogsgrupp som initiativtagare och Världsnaturfonden som medarrangör. Förebilden är amerikansk, den första bioblitzen någonsin ordnades i Kenilworth Aquatic Gardens i Washington D.C. 1996. I år genomförs det enligt National Geographic Society mer än 250 bioblitzar i USA.
Detta hittades under bioblitzen på Urnatur:
278 kärlväxter
41 mossor
181 lavar
31 svampar
3 alger
147 ryggradslösa djur
53 fåglar
2 kräldjur
6 däggdjur
2 fiskar
Summa: 744 arter (varav 19 rödlistade, det vill säga klassade som hotade av Artdatabanken).
Skogsväktaren (Sebastian Kirppu)
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Turist nr 4/2017
Uggletider
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Turist nr 2/2017
Historien om ett vattenfall
Text: Mats Ottosson
Turist nr 2/2016
Karpe diem
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Filter # 48 (feb/mars 2016)
Lars Lerins lära om naturen
Text: Mats Ottosson
Fauna&Flora nr 3/2015
* Den berömda vita ekorre som finns på Evolutionsmuseet infångades av en stallpojke i Kungs Barkarö utanför Kungsör år 1696. Ekorren skänktes till Karl XI som lät sig avmålas tillsammans med den ett antal gånger.
Läs mer...I renens land
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Turist nr 4/2015
RENVETT
• Undvik fjällen under kalvningstiden i maj.
• Har du hund: håll den alltid kopplad och helst nära intill dig. Renen ser sin värsta rädsla – vargen – i hunden.
• Stör betande renar så lite som möjligt. Om de står mitt i din tänkta vandringsväg: ta en omväg runt dem eller sätt dig ner i lugn och ro och vänta på att de flyttar sig i sin egen takt.
• Om du hamnar mitt i en större drivning av renar, till exempel i samband med kalvmärkning: stanna där du är och sitt ner.
• Fråga folk på orten om de lokala förhållandena. Renskötselområdet är stort och tidpunkter för kalvning och brunst varierar, liksom renarnas störningskänslighet.
FAKTA
Vildrenen har varit ett viktigt jaktbyte för människor i Arktis ända sedan stenåldern. Även samerna levde till en början på att jaga vildren, men började på 1600-talet att hålla tama renar i allt större omfattning. Det är vildrenens medfödda flockkänsla som gör det möjligt att tämja den och hålla den i hjordar, något som är omöjligt att göra med mer individuellt sinnade hjortar som exempelvis älgar. De sista vildrenarna utrotades i Sverige i slutet av 1800-talet, men i Norge, Finland och Ryssland samt i Nordamerika (där de kallas caribou) finns de fortfarande kvar.
Vaja, sarv och härk – de svenska orden för renhona, rentjur respektive kastrerad renhane – är låneord från samiskans vátjav, sarves och hiergge.
En sameby är inte en samling hus eller kåtor utan ett administrativt begrepp – ett slags medlemsorganisation – med en tillhörande landyta som omfattar sommar- och vinterbetesmarker för medlemmarnas renar. Den svenska delen av Sápmi (Sameland) är indelad i 51 samebyar från Könkömä i norr till Idre i söder. Merparten av dem har sommarbetesland på kalfjället och vinterbetesland i skogen, men det finns också rena skogssamebyar vars renar aldrig flyttar till fjälls.
Läs mer...Nymålat
Text: Mats Ottosson
Turist nr 5/2015
FAKTA
• Ungefärlig tid för mesta möjliga färgprakt brukar (med reservation för variationer mellan åren) vara:
Lapplandsfjällen: slutet av augusti–mitten av september
Jämtlandsfjällen: slutet av augusti–mitten av september
Dalafjällen: september
Söderåsens nationalpark i Skåne: andra veckan i oktober
• På www.naturenskalender.se samlar Svenska Fenologinätverket rapporter om vårtecken och hösttecken. Där kan du jämföra din trakt med andra delar av Sverige eller se hur årets vår och höst skiljer sig från tidigare års. Gillar du att hålla koll på vår- och hösttecken kan du själv bli rapportör.
• På Umeå Plant Science Centre (www.upsc.se) forskar växtfysiologiprofessorn Stefan Janssons forskargrupp om hur träden vet att det är höst. Jansson har (tillsammans med Kjell Bolmgren på Svenska Fenologinätverket) bistått med fakta till artikeln här intill.
• Vill du göra en momiji-gari i Japan? På www.japan-guide.com hittar du tips om vart du ska åka och vilken tidpunkt som är bäst.
Läs mer...En fyr för alla
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Turist nr 3/2015
Lupptäcktsfärd i gräsriket
Fauna & flora 3/2014
Text och foto: Mats Ottosson
Skogsbad
Turist 4/2014
Text: Åsa och Mats Ottosson
Gör såhär:
– Gå till ett område i en skog som du tycker om och kan vara relativt ostörd i.
– Stå, sitt, ligg eller strosa omkring med sinnena – framför allt syn, hörsel, känsel och lukt – vidöppna. Försök att släppa alla vardagstankar. Låt bara sinnena fånga upp det som kommer. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpp dem så snart du märker det och gå tillbaka till sinnesupplevelserna.
Nicklas och ekarna (Nicklas Jansson)
Fauna & Flora 1/2014
Text & foto: Mats Ottosson
Låsbräkenriddaren (Tomas Ljung)
Fauna & flora nr 3/2013
Text och foto: Mats Ottosson
Några böcker av Tomas Ljung
• Landet bortom tiden – på vandring i skyddad natur i Dalarna. Länsstyrelsen Dalarnas län, 2000.
• Ödebygdsminnen – berättelsen om människorna Nord i marken. Länsstyrelsen i Dalarnas län 2004
• Fäbodskogen som biologiskt kulturarv. CBM:s skriftserie 49. Centrum för biologisk mångfald 20011
Citaten av Gunnar Eriksson är hämtade ur:
• Se blomman. Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Bonnier 2011.
• ”Botrychium ¬– hur det kändes den 14 juli 1993”. Trollius, Dalarnas botaniska tidskrift, no 15, 1993.
Lekar på fjället
Sveriges Natur 1/2014
Text och foto: Mats Ottosson
Lyssna på nornan
Ur Mossa Massa Människa
(Naturskyddsföreningens temabok 2013)
Text: Mats Ottosson
Så funkar svampars nätverk
Text: Mats Ottosson
Sveriges Natur nr 4/2013
Schhh! – en revolt i det tysta
Turist 4/2013
Text: Mats Ottosson
Fast i nattskärrans nät
Sveriges Natur nr 3/2013
(under rubriken Juninattens musikalartist)
Text och akvareller: Mats Ottosson
Skrytarter
Turist nr 1/2013 (under rubriken Magiska möten)
Text: Mats Ottosson
Folkbildning i paradiset
Text och foto: Mats Ottosson
Fauna & Flora 3/2012
* Alkor och pingviner är inte nära släkt med varandra, familjen Alcidae tillhör ordningen vadarfåglar medan pingvinfamiljen Spheniscidae ensam utgör hela ordningen pingvinfåglar. Men eftersom alkornas ekologiska roll är så lik pingvinernas, har de av evolutionen formats till snarlik fason. Alla nu levande alkor kan dock till skillnad från pingvinerna flyga. Garfågeln som utrotades på 1800-talet saknade däremot på pingvinvis flygförmåga. En imponerande rekonstruktion av denna jättealka finns i museet på Stora Karlsö, som en påminnelse om att man hittat benrester av garfågel i grottan Stora förvar.
Läs mer...Lav story
Turist 5/2012
Text: Mats Ottosson
Foto: Roine Magnusson
Kryp under lupp
Text: Mats Ottosson
Foto: Göran Liljeberg
Sveriges Natur 3/2012
Våren är det nya nyåret
Fauna&Flora, 1/2012
Text: Mats Ottosson
Gräv, plöj, kör!
Sveriges Natur 4/2011
Text: Mats Ottosson
Foto: Johan Hammar
Fågelvägen till Ottenby
Turist 2/2011
Text: Mats Ottosson
Foto: Johan Hammar
Humlorna & välfärden
“Vem ska bort?”, Naturskyddsföreningens årsbok 2011
Text: Mats Ottosson
Drabbad av den vilda trädgården
“Vem ska bort?”, SNF:s årsbok 2011
Text: Åsa Ottosson
Foto: Gabriella Dahlman
“När man tittar på en nyklippt stig över en äng och ser hur den drar en så skarp och syntaktisk mänsklig linje genom det mjuka, vajande och bekymmerslösa gräset, tror jag att man begriper trädgårdens gåva till vildmarken och vildmarkens bländande gengåva.”
Ur “En andra natur” av Michael Pollan (Prisma)
De har ett liv tillsammans
Sveriges Natur 5/2010
Text: Mats Ottosson
Foto: Tero Niemi
FAKTA:
Småkryp berättar om mistelns historia
Mistelns fläckvisa utbredning i landet brukar förklaras med att den är en så kallad värmerelikt. Den var mer utbredd när det var varmare på yngre stenåldern och bronsåldern. När det blev hårdare tider (på grund av både kallare klimat och att människor började hamla lindar och andra mistelträd) lyckades arten bara bita sig kvar på några särskilt gynnsamma platser.
Nyligen publicerade Entomologisk tidskrift (nr 3/4 2009) en detektivhistoria som verkar bekräfta denna teori. Entomologer hittade häromåret till sin förvåning en liten bladloppa (Cacopsylla visci) på den enda kvarvarande norska mistelförekomsten i Oslofjorden. Bladloppan äter enbart mistlar och har aldrig tidigare setts i Nordeuropa. Vid nya eftersök visade det sig att arten finns på mistlar även på de sista svenska förekomsterna, i Mälardalen och östra Småland. Som en extra bonus hittades samtidigt en annan insekt som bara äter mistel – skinnbaggen Pinalitus viscicola. Inte heller den tidigare upptäckt i Nordeuropa.
Det är osannolikt att dessa mistelberoende småkryp har tagit sig från mistelns huvudutbredningsområde på kontinenten ända hit. Alltså måste de vara relikter från ett tidigare sammanhängande mistelbälte som nådde åtminstone upp till Mälardalen och södra Norge.
Vargfågeln
Sveriges Natur 2/2010
Text: Mats Ottosson
En insekt i sekunden
Naturskyddsföreningens årsbok “Vem ska bort? 2011
Text: Mats Ottosson
FAKTA
Flugfällan
Det säger sig självt att man inte förmår samla in fyrtio miljoner insekter för hand, med håv. Istället har Malaisefälleprojektet använt sig av fasta fällor av en typ som konstruerades av den svenske särlingen, entomologen och världsresenären René Malaise (1892–1978).
Idén var enkel berättar blomflugesamlaren och författaren Fredrik Sjöberg i “Flugfällan” (Nya Doxa 2004): “Under någon av sina vidsträckta resor i fjärran länder noterade han bara att det kom in väldigt många insekter i tältet, samt att de inte hittade ut igen, i alla fall inte genom tältöppningen. En gång hände det sig emellertid att ett mindre hål hade uppstått i ett av tälttakets hörn, och genom detta hål återfann alla flygfän helt obesvärat sin frihet.”
Från detta var steget inte långt till den färdiga konstruktionen, en tältliknande sak i tunt tyg med en fångstburk placerad i en öppning i tälttakets hörn. En skräddare i Rangoon sydde de första fem fällorna åt Malaise. Numera tillhör Malaisefällan standardutrustningen bland entomologer världen över.
Naturlig mångfald
Svenska Turistföreningens årsbok 2009
Text: Mats Ottosson
Utsatta i paradiset
Sveriges Natur 6/08
Text: Mats Ottosson
Foto: Tor Lundberg
Trollsländefeber
Sveriges Natur 4/08
Text: Mats Ottosson
Foto: Anders Norrsell
Upp till kamp för trollen
Sveriges Natur 1/08
Text: Mats Ottosson
Rödlistade naturväsen
Troll
Sociala varelser som lever i större eller mindre familjer, mest i södra och mellersta Sverige.
Biotop: Berg och blockrik terräng
Fältkännetecken: Ofta osynliga. Ser mestadels ut som folk, fast snyggare och mer välklädda. Sällan svansförsedda.
Främsta hot: Gruvdrift. Ringning i kyrkklockor.
Vättar
Ett oftast fredligt väsen som lever i närheten av bebyggelse i södra och mellersta Sverige.
Biotop: Hålor under marken eller under hus.
Fältkännetecken: Småväxta och ofta gråklädda.
Främsta hot: Exploatering i form av mänsklig bebyggelse och vägbyggen.
Vittra
Nära släkt med med vättarna, men med huvudutbredning i norra Sverige.
Biotop: Hålor under marken, men ibland även i stenblock och gamla träd.
Fältkännetecken: Oftast småvuxen.
Främsta hot: Exploatering i form av mänsklig bebyggelse och vägbyggen.
Älvor
Förföriska kvinnliga väsen som kan locka in män i sin dans, vilket kan vara trevligt för stunden, men ofta leder till sjukdom och galenskap.
Biotop: Fuktiga ängar.
Fältkännetecken: Vitklädda och flickaktiga, ibland dimlika. Dansanta.
Främsta hot: Utdikning av strandängar och skogsplantering i naturbetesmarker och slåtterängar.
Skogsrået
Skogsväsen som vid första anblicken kan likna en osedvanligt vacker och förförisk kvinna.
Biotop: Skog.
Fältkännetecken: Ihålig rygg, ibland svansförsedd. Lätet är ett karakteristiskt skratt, som påminner om spillkråkans rop.
Främsta hot: Skogsbruk.
Sjörået
Vattnets motsvarighet till skogsrået.
Biotop: Hav
Fältkännetecken: Böjande hår. Ihålig rygg. Ibland svansförsedd, ibland med underkropp som en fisk.
Främsta hot: Oljeutsläpp, algblomningar, omfattande fritidsbåttrafik.
Näcken
En förslagen förförare med stor makt över kvinnor. Lockar till sig folk och dränker dem.
Biotop: Strömmande vatten
Fältkännetecken: Oftast gråklädd med röd luva. Ibland endast iklädd fiol.
Främsta hot: Vattenkraftsutbyggnad.
Jättar
Ett förmodligen sedan länge utrotat väsen. Man kan hitta spår efter dem i form av jättegrytor och jättekast (flyttblock).
Fältkännetecken: Mycket storvuxna.
Barbastellens gömställen
Sveriges Natur 1/08
Text: Mats Ottosson
Du ditt gubbslem
Sveriges Natur 4/06
Text: Mats Ottosson
– Du din…
Dyngplätt (svamp)
Broskboll (svamp)
Fetknopp* (växt)
Kompostkrypare (skalbagge)
Käftlöpare (skalbagge)
Paddfot (växt)
Pungmes (fågel)
Stjärtmes (fågel)
Sumpgump (fjäril)
Tok (växt)
* Preciseras efter behov: blek fetknopp, luddhårig fetknopp osv.
– Min/mitt älskade…
Gullpudra (växt)
Havsängel (fisk)
Månviol (växt)
Turturduva (fågel)
Daggros (växt)
Solstjärna (tagghuding)
Rosendun (alg)
Ögontröst (växt)
Daggkåpa (växt)
Jungfruros (växt)
Knäppast i havet
Paddtorsk (fisk)
Halvulk (fisk)
Lergök (tagghuding)
Klykskrabb (fisk)
Randig sjökock (fisk)
Luden sjöpung (ryggsträngsdjur)
Krulltrassel (alg)
Knorrhane (fisk)
Skoläst (fisk)
Mulle (fisk)
Knäppast på land
Förväxlat dödsbud (skalbagge)
Rysk högstjärt (fjäril)
Elegant rödrock (skalbagge)
Förvånad trägnagare (skalbagge)
Päronbuckla (svamp)
Mjältbräken (växt)
Slemskräling (svamp)
Vithuvad skräpmal (fjäril)
Tvivelaktigt ugglemott (fjäril)
Trött säckmal (fjäril)