Energikick på andra advent

Där fick jag! Det kom sex karlar, och ett gäng fruntimmer, på adventsqigongen på söndag eftermiddag. Vi fyllde verkligen ut den rejält tilltagna lokalen. Fint med mackfika och småprat efteråt. Jag gick omkring och log hela kvällen sen.

Den qigongform som jag fastnat för att lära ut kallas Taiji qigong 18 rörelser. Opretentiös. Kraftfull. Lätt att förstå sig på.
Du som inte bor i nordvästra hörnet av Sörmland men ändå vill taiji qigonga dig till ett lugnare liv kan kolla in rörelserna här. Där kan du också köpa en pedagogisk instruktionsfilm på dvd eller som en fil att ladda ner till datorn.
Det är visserligen härligt och oftast extra energigivande att praktisera i grupp. Men man kan förstås också träna hemmavid, med gott resultat för kropp och själ. Den stora utmaningen är – precis som vid annan motion och meditation – att göra träningen till en vana (som att borsta tänderna ungefär).
Du som besöker, bor eller jobbar i huvudstaden kan glädjas åt att det finns drop in-pass i taiji qigong varje vecka i olika centralt belägna kyrkor. Det är sjukgymnasten Gudrun Khemiri som leder, det finns flera olika tider att välja på varje vecka, avgiften är låg. Här finns tiderna: GudrunsTaijiqigongVT2012
Det finns förstås många andra sköna qigongformer också, grupper finns över hela landet. Medicinsk qigong enligt Biyun-metoden och Zhineng qigong är de jag hört mest talas om. Zhineng har jag själv kört intensivt under en period, efter att ha gått en mycket bra helgkurs. Den formen är lite mer utmanande än taijiqigong18, men också väldigt välgörande.
Taijiqigong 18 rörelser fann för några år sedan jag via Friluftsfrämjandets qigong. På den vägen är det.

Lämna släden hemma …

… om ni ska adventsfika hos oss.
Det blommar ännu i trädgården – den tåliga kärleksörten förstås, men jag ser förundrat att också enstaka exemplar av annat lyser sparsmakat bland allt det multnande, som ringblomma och viol. Att rosen Stanwell Perpetual inte ger upp förstår man av namnet. Perpetual betyder evig om jag förstått saken rätt. Den rosa skönheten med det förpliktigande namnet har spridit doft och skönhet sedan i juni. Den har både ros och knoppar i skrivande stund, och lär ha det till kylan kommer på allvar.
Gräset är ännu grönt.

Klockrent!

På Tornedalens renprodukter i Soukolojärvi (nån mil norr om Övertorneå) har man ett avundsvärt fritt förhållande till klocktiden.

ÖPPETTIDER
Gäller hela året.
Öppnar dom flesta dagar vid 8 eller 9.
Då och då så tidigt som 7.
men VISSA DAGAR
så sent som 11 eller 12.
Vi stänger ungefär 16.45 eller 17.30.
Ibland vid 15.30, men ibland
inte förrän 21.00 eller 24.00
VISSA DAGAR
eller eftermiddagar är jag inte här
överhuvudtaget men på
sistone har vi varit här nästan jämt,
utom när vi är nån annanstans,
men vi borde vara här då också

Arbetstid som poesi.
Visserligen bor mathantverkarmästaren Roger Niemi (SM-guld 2011 för sin soukisrökta renstek) bara 37 meter från jobbet. Men i alla fall.

Qigong är ingen mansfri zon!

Som qigonginstruktör stöter jag ibland på folk som undrar om qigong inte är lite mossigt. Nåt som bara passar äldre damer. Alternativt bara pensionärer.
Alla som praktiserar qigong vet bättre. Lite extra avstressade, balanserade och livskraftiga skrider vi genom livet, precis som de som ägnar sig åt yoga, mindfulness, naturvistelser, körsång och andra lugnande och stärkande aktiviteter. (Sen vet ju alla att man inte alltid är frisk och lugn som filbunken, hur mycket man än mediterar, andas med magen och går i slow motion … men man vet att man åtminstone har försökt påverka kropp och sinne i positiv riktning ☺)
I Kina och i flera andra asiatiska länder används den anrika qigongen dels som en sorts folkgympa (oavsett kön), dels inom medicinen – något som också börjar komma mer och mer här i Europa, och i USA. På den kurs som jag var på i Tyskland i våras var hälften av deltagarna kvinnor, hälften män. De flesta medelålders eller yngre.
Att det mest är mogna kvinnor i mina tre träningsgrupper här i Västermo och Bärsta (precis som, vågar jag påstå, i resten av landet) beror möjligen på att de har mer tid att bry sig om sig själva och är lite mer pålästa och nyfikna än många andra.
Själv fattade jag inte vitsen med qigong förrän efter fyrtio, flera år efter mina föräldrar – nu har de tränat i tio år, jag bara i drygt åtta.
Jag reflekterade inte över könsfördelningen förrän jag startade egna grupper. EN man kom (som var tvungen att hoppa av på grund av skada efter några gånger) utöver min egen make (som bara var med första gången). Någon enstaka hörde sig för på telefon men backade ur.
Men missförstå mig inte nu; jag njuter verkligen av umgänget, gemenskapen och träningen med alla dessa sköna, positiva kvinnor i Västermo bygdegård och i motorklubbens hus i Bärsta.
Men jag märker ju att det finns en nyfikenhet hos en del män i bygden. På vår fina bypub (öppen sista fredagen i varje månad) får jag alltid frågor – särskilt från de män som lever ihop med kvinnor som försvinner iväg till bygdegården för att qigonga på tisdagkvällarna: Vad gör ni däruppe egentligen? Är det som dans eller?
Är lösningen att ha qigonggrupper för grabbar separat? Eller ska man bara låta vara?
Jag hoppas i alla fall att åtminstone några av mina favoritkarlar vågar och vill dyka upp när jag kör adventsqigong i bygdegården den fjärde december. Det kostar 100 spänn, som går till bygdegårdens bevarande. Fika utlovas, liksom umgänge med ett gäng trevliga fruntimmer.

Aldrig utan min qigong

Rörelse är helt nödvändigt för att jag ska må bra. Jag gillar verkligen svettiga pass med fotboll, joggning, dans, skidåkning eller hårt trädgårdsarbete. Har alltid gjort.
Men en stor scenförändring har skett de senaste tio åren. Den snabba, ruschiga fotbollen har bytt plats med meditation och långsamhet.
Qigong och gående meditation är meditation och rörelse i ett. Att röra sig i slow motion ger energi, fokus, kroppskontakt, balans, lugn.
Allra, allra bäst är qigong- och gångpass utomhus.
Oftast blir det i trädgården här hemma eller i skogen, fem minuter härifrån. Jojje, en till vardags rätt hetsig dansk-svensk gårdshund brukar lugnt sitta bredvid och glo. Han är van, han har säkert varit med på hundratals qigongpass under våra promenader.
På resa åker qigongen alltid med i ryggsäcken. Den väger ju så lätt!
I år har jag bland annat kört qigongpass med utsikt, vindsus och vågbrus i Baskemölla, Vittsjö, Padjelanta och Tiveden. Och i Jurabergen i Frankrike.
Och vandrat fram och tillbaka i ursakta mak på otaliga järnvägsperronger, ett suveränt sätt att sno till sig lite meditationstid och varva ner.
Borta kan vara fantastiskt. Men hemma är nog ändå bäst.
Som härom dagen nere på bryggan vid Selanders sommarstuga: den sjunkande novembersolen målade en glittrande gata i det lugna Hjälmarvattnet. Det var så ljumt i luften och så lite vind att jag inte ens behövde ha vantarna på mig. Det kluckade så fint från små, små vågor. Jag släppte allt annat, gjorde de arton rörelserna i ultrarapid, hämtade kraft och mådde så gott.

Getbondelivet – en hälsobomb

Tjugo getter far in genom lagårdsdörren och rinner som en vild fors mot mjölkningsbåsen. Det knuffas och buffas en del innan var och en har hittat sin plats. Sen lägger sig lugnet. Käkarna mal och deras små mular grejar runt i havren i fodertrågen. Hornen guppar i motljuset från lagårdfönstret.
Igår besökte jag getbönderna Joakim och Annelie Lundberg på Skattegården i Magra, några mil från Alingsås – ska skriva om dem i Tara. För nio år sedan bytte de storstadsliv med fina jobb och storbandsjazz mot ett liv på landet med småbarn, mjölkgetter, mejeri och kroppsarbete.
– Jobbet är rena hälsobomben! sa Joakim. Man är ju ute och rör på sig hela tiden. Ryggont, musarm och förkylningar lyser i princip helt med sin frånvaro numera.

Psykiatrikern Jill Taube: Träning kan vara som tandtråd

Passar det alla att motionera?
JT: Nästan alla mår bra av det. Och många tycker att det är roligt och härligt. Men för vissa människor kan träning vara som tandtråd. Det känns fräscht och man vet att det är bra, därför gör man det. Men man tycker aldrig att det är riktigt kul.

Varför är det så svårt att börja träna när man är ovan?
Vi är i grunden ganska bekväma av oss och spar på energi när vi kan – kanske är det en instinkt som är nedärvd. Men vi kan sätta oss över den där latheten om vi vill. Men det räcker inte med att vi vet att vi borde, bara kunskap får sällan någon att ändra beteende. Man måste tro att man vinner något på det också. När man sen väl börjar träna fattar man att det kan ge ungefär samma lustkänslor att träna som att äta en kanelbulle eller skrapa en vinstlott. Då är det lättare att fortsätta. Men bär man på en ryggsäck av allvarlig psykisk ohälsa eller sjukdom från början så är det svårare att komma igång. Då kan man behöva stöd från sjukvården.

Är det alltid dåligt att vara deppad och nedstämd?
Nej, inte om tillståndet bara varar en kort tid. Det kan vara bra att skärma av sig lite från omvärlden ibland, gå in i sig själv och ta det lugnt. Vi borde faktiskt ge det mer utrymme i livet, det är ett slags skydd som man behöver mellan varven.

Hur håller du själv ditt inre grådask stången?
Jag rör mig mycket i vardagen, går och cyklar, jag behöver det annars mår jag inte bra. Det roligaste jag vet är att dansa. Det är som knark – jag bara måste ha det! Jag blir tokig om jag inte får dansa på några veckor.

Dina bästa tips mot höstdepp?
1. Se till att komma ut medan det är ljust på dagarna.
2. Mys gärna i soffan, men belöna dig sedan med rörelse.
3. Ta paus, sätt på musik och dansa eller gympa lite. Det räcker med en halv låt för att man ska känna sig piggare.

Jill Taube är en dansant psykiater som arbetar med att sprida och utveckla metoden Fysisk aktivitet på recept. Hon är knuten till Stockholms läns landsting och författare till Själ och kropp – rörelse för psykiskt välbefinnande. Här kan du se en intervju med henne i TV4:s morgonprogram.

Ko-terapi önskas

”Har läst att på vissa långvårdsavdelningar håller man sig med hund. Vovvens närvaro har en lugnande inverkan på de gamla. Då har jag tänkt att själv skulle jag helst vilja ha en ko vid min sida den dag det är så dags. En idisslande mjölkko utstrålar sådan harmoni.”
                                       Eva Axelsson; ur en krönika i Eskilstunakuriren

Själ och kropp – rörelse för psykiskt välbefinnande

Äntligen!
Nu kommer boken om varför det är så viktigt att röra på kroppen för att må bra i själen – om att träning kan vara rena medicinen.
Detta är en mycket viktig bok. Jag hoppas att den når vårdpersonal, kreti, pleti och resten av befolkningen. Alla!
Huvudförfattare är psykiatrikern Jill Taube. Jag har haft äran att få vara med och formulera, strukturera och agera bollplank.
Jill har i många år arbetat med att sprida kunskap om Fysisk aktivitet på recept (FaR) och i boken förmedlar hon sina kunskaper, erfarenheter och insikter samt berättar om människor hon mött längs vägen.
Forskningen på området är på frammarsch. Redan nu kan man bland annat slå fast att fysisk aktivitet minskar risken att drabbas av depression, kan lindra och bota depression och ångest, ger bättre sömn och ökat välbefinnande.
Men vänta inte på att doktorn ska vakna.
Upp och hoppa bara!

Titta på himlen!

Jag är lite höst-hög just nu. Färgerna. Dofterna. Ljudet av lönnlöven som frasar kring fötterna på trädgårdsgången och kajorna som sitter och snackar i björkarna bakom lagårn. Och solen. Höstsolen. Som jag slukar varenda stråle! Föreställer mig att jag lagrar ljuset.
Jag vet att många blir ledsna av hösten. Av mörkret, fukten och kylan. Så är det.
Men inte jag.
Vid minsta vindpust far björklöven genom luften som konfetti. Och himlen, titta på himlen!